Inledning
Nedan följer först citat ur föreläsnigen och sedan en reflektion över ett av Hauerwas uttalanden i början av anförandet. Jag börjar med att helt enkelt lista upp en hel massa citat från diskussionen som jag på ett eller annat sätt anser intressant för mig. Senare tar jag fasta på en tanke ur diskussionen och vidareutvecklar den i förhållande till kursens kontenta. Håll till godo!
Axplock ur diskussionen
(Spoiler warning!) Hauerwas självbiografi slutar med orden: ”I am a Christian, how interesting?!" - Hauerwas
"I've become a Christin by forcing myself to write as one. And by forcing myself to write as one I've lerned how to deny the self. Because writing is an ascetical discipline through which we learn to die. So that is what I hope is part of what I've learned through the doing of the book." - Hauerwas
"I hate pietism. I hate language of interiority. So I was trying to tell the story in a non-subjective manner." - Hauerwas
Hauerwas läser Milbanks blurb på boken: "Stanley Hauerwas, the most important living influence in Anglo-Saxen theology" till vilket han svarar "Which is bull-shit!" - Hauerwas
"I'm naturally good. My wife is naturally Christian. I don' think is good to be naturally anything, becasue it has to be made into habit." - Hauerwas
"I am probably on my way to becomeing a bricklayer." - Milbank
"Placing theology into the economy of knowledge has been my prime concern." - Milbank
"I am a ecclesial whore. I have no idea why God made some of us ecclesially homeless in this time if isn't the hunger and thirst for Christian unity." - Hauerwas
"The Chruch has got to be the Chruch on the corner. [...] What being married to a priest makes us aware of is that this is about saying mass every week. This is about the formation of people." - Hauerwas
"All I know is how to be of service to the Christian people who claim me." - Hauerwas
"For me to become a Catholic in England would be too much of an individualistic decision." - Milbank
"The very physicality [of the Anglican Church in England], the sheer geographic spread of it is what it means to be catholic." - Milbank
"The reformation is based largely on voluntarism theology." - Milbank
"By criticising puritanism they [Shakespeare, Hooker?, Tomas Trahur?, John Donne] are discovering the absolute crucial importance of mediation. And that can mean mediation through culture, through the natural world. It can also mean mediation through sex, which is there in John Donne." - Milbank
"To let the Anglican Church in England start with Henry VIII, I think is a misstake. As Bruce Kay (?) has argued, I think that you really have to see the Church of England as a regional form of Catholisim beginning with Bede." - Hauerwas
"The Church is not mainly a institution. It is a body formed by the Eucharist." - Milbank
"When one is thinking about ecumenism, ones starting point should be, in some sense, disunity is an illusion. We are allready united att the more fundamental level [i.e. the Eucharist]. "- Milbank
Bretherthon: "Do you have any reflections on what the ecumenical dialogue with the church of the global south looks like?" Hauerwas: "The way porcupines screw - very carefully."
"We need a conversation between the intense practice of global south and the intellectual Christian revival in Europe and North America." - Milbank
"We need again to relate our Christian doctrines to our account of fundamental reality." - Milbank
"The secular world is never interested in liberal theology - why would they be? You know, nihilism light. Why bother? Why go there? You know, a sort of gently baptised Hegel, Heidegger, Derrida, Marx, whatever. You know, of course the secular world is never interested in that." - Milbank
"Increasingly humanism has collapsed." - Milbank
"The 20th century was philosophically a waste of time. Because it was trying to explore an anti-metaphysical space that eventually got completely deconstructed. It was the worst form of metaphysics because it was epistemology. What we now see is a massive return to metaphysics." - Milbank
"John does at such a high level what I have to do close to the ground." - Hauerwas (Inte undra på att jag dras mera till Milbank, jag gillar att flyga högt)
"I think most forms of lust today are really forms of greed." - Hauerwas
"The problem now is that we are morally obligated to be greedy in order to make the economies grow." - Hauerwas
"John wants to win, I want to survive." - Hauerwas
"Of course I want to win. Just because Christianity is about peace, humility and charity it doesn't mean we don't want to win. Because we want those virtues to win, to prevail and to transform the world. That is just the program of salvation as far as I am concerned." - Milbank
"I do want to win, and I probably won't survive." - Milbank
"I think that if I ever write a autobiography, it will be much more like confessions. Which is why I am never going to write it." - Milbank
En av de stora tankarna som kommer fram i denna diskussion för teologins del är att teologi är till sin natur ett allmänneligt verk. Det uppkommer i samspel mellan många olika teologer i ett stort katolskt samarbete.
Annat
För övrigt är det värt att lägga uppmärksamhet vid 7 min strecket. Ett underhållande grymt-skratt hörs från en av deltagarna. Och varför kunde ingen klippa av fingrarna på personen som missbrukar kulspetspennan genom stora delar av förläsningen?
Om den kristna friheten, att lära sig teologisera samt hur de verkar sammanfalla
"The subtitle [to my book] was A Theological Memoir, because I wanted to integrate how I have learned to think theologically with the story of my life." - Stanley Martin Hauerwas
Jag tror att det som för mig som teolog under denna kurs varit av stor vikt är insikten om hur jag behöver systematiskt lära mig att tänka som teolog. Murbrukarallegorin har varit till hjälp för mig att formulera detta för mig själv. Efter att varit murbrukarlärling under en sommar är det inte så svårt att ta till sig Hauerwas analogi om hur han måste lära sig teologiskt tänkande som en specifikt intränad färdighet och inte bara en förlängning av hans unika sätt att tänka. För framtiden som akademiker och teolog (och "tänkare") vill jag bära me mig idén om det intellektuella arbetet som en färdighet (craft) man lär sig och inte bara en slags sammelsurium av tillfällighetens hjärnfisar. Analogin om murbruket har jag redan bloggat om tidigare i förhållandet till Hauerwas ecklesiologiska reflektioner i The Politics of Church från After Christendom. Dock tror jag att metaforen inte har ännu nått sin fulla potential i mitt eget tänkade angående hur man blir och är en Jesu lärjunge i förhållande till t.ex. det politiska spel vi alla är delar av oavsett vi känner till det eller inte.
För att fritt associera vidare på ovannämnda tema angående kristendom och teologi som inlärning av en färdighet vill jag ta en närmare titt på det politiska spelet i förhållande till den "kristna friheten". Vad är det som den kristne är fri från och hur blir den kristne fri i det politiska spelet? Ett av de första stegen till frihet från vilket beroende som helst, och jag vill beskriva människans roll i det allmänna politiska spelet som ett beroende, är att bli medveten om beroendet. Ett av sätten att uppnå denna medvetenhet är, som Hauverwas uttrycker det i citatet ovan, att lära sig att läsa sin egen berättelse teologiskt. Det är endast i ett inlärt tänkande som vi kan få tillräcklig distans till en situation som vi är i för att kunna konstatera att vi är beroende till någonting. Bland de klassiska andliga disciplinerna har avskildheten, som ofta genom historien använts av både askeser och andra kristna, varit ett sätt att befria sig från beroendet till "världen". Avskildhet är frivillig isolering från all mänsklig kontakt under en tillräckligt lång period av tid. Ofta sammanfaller avkildhet med tystnad. Denna övning bygger i människan ett slags brohuvud som ger henne en slags inre avstamp att agera utifrån istället för att vara totalt förslavad under de krafter som tidigare styrt henne.
Avskildheten, som en analogi, gör människan medveten om de sätt på vilka hon är kopplad till världen (oavsett om de är uppbyggliga eller destruktiva sätt). Antagligen uppkommer medvetenheten ganska snabbt för att abstinensbesvären kickar in fort för oss hyperuppkopplade människor (det har åtminstone varit min erfarenhet av avskildhet). Människan blir avslöjad och beroendet kommer fram i sitt rätta ljus som en avgud vi använt för att skyla över vår egentliga otro eller oförmåga/ovilja till tro. På detta sätt kan vi se på den kristnes förhållande till det politiska spelet i den intellektuella sfären, i hennes tänkande. Det är genom rigorös intellektuell träning som sinnet förs till en position av avskildhet (man lär sig tänka på ett specifikt sätt) för att kunna se hur sinnet har varit kopplat till det politiska spelet. Jag kunde göra en lite uttjatad jämförelse med ett modernt populärkulturellt narrativ, men låter bli. Huvudpoängen (hehe) är att jag som teolog behöver lära mig att tänka teologiskt. För att välja att lära mig att tänka teologist behöver jag ha en idé eller vision om varför det är gott att lära sig att tänka teologiskt och hur det specifika goda teologiska tänkandet skulle kunna tänkas (hehe - igen) se ut. Vidare behöver jag välja att lära mig göra det och sedan hitta medel på vilket jag kan lära mig att göra det. Processen har i den teologiskt akademiska världen formen av lärjungaskap, för att vi är studenter/lärjungar till våra lärare som leder oss in till att tänka på ett visst sätt.
Samma analogi kan användas om den kristne i förhållande till det politiska spelet som arrangeras och formas av makter i världen (oavsett om de är godtyckliga eller onda). Frågan är vad det är som kan skapa ett slika brohuvud i den kristnes liv? Vad är det som kan skapa det området som gör att den kristne erhåller en slags fristad ur vilken hon kan skåda ut över krigslandskapet som hon lever mitt i och göra beslut och planer på hur hon kan agera mitt i den? Innan jag svarar på den frågan så vill jag kort förklara användingen av krigsjargong. Krigsord leder lätt till krigshandlingar, och därför behöver jag vara försiktig med hur jag talar om denna befrielse. Dock finns det åtminstone bibliskt underlag för att använda sig av krigsmetaforer och stridsjargong i förhållandet mellan Gudsstad och det onda i världens stad. I det kristna narrativet kan den kristne lära sig att tänka kring sitt liv ur flera olika tolkningsmodeller simultant. En av dem är att hon ständigt är mitt i en kamp, en strid eller ett krig. Därför använder jag bland annat uttrycket brohuvud och andra krigsmetaforer i förklaringen. Man måste ju veta hur man talar i närheten av någons som skrivit The Peacable Kingdom... eller någon som verkar var svuren pacifist (utan att destomera kommentera på min egen position som dock är pacifistik åtminstone i grundattityden).
Jag tror att ett av svaren ligger i det som Hauerwas beskriver som en av sina uppgifter i citatet längts upp och som jag redan använt mig i förhållande att lära sig teologiserandet. Medvetenhet som skapas genom distans vilken kan bli verklig genom bland annat de abstinensbesvär som uppstår då man inte längre väljer att vara omedveten om det politiska spelet. I mångt och mycket finns det klara paraleller som kan dras mellan detta sätt att se på vägen till den kristna, politiska friheten (att stå i Gud i världen) och senare marxistiskt samhällskritik som t.ex. hos Habermas. Han förespråkar ett proletariatets berfrieslsekamp tillsammans med en upplyst elit genom en slags medvetenhetsövning som leder till uppvakandet av den allmänna medvetenheten och därigenom förmåga till motsånd mot det rådande systemet. (Intressant att jag tänker på detta sätt, hur skall jag nu förhålla mig till Zizek?!).
Detta var en början på reflektioner av värdet av mästarskap och intentionell, genomtänkt lärjungaskap inom den politiska teologin i kyrkan och hur den kan bidra till en större förståelse av vad det innebär att tala om den kristnes frihet i förhållande till det rådande (och regerande) politiska spelet.
Avslutningsvis kunde anmärkas att jag anser att kyrkan som fristad och ett brohuvud i en värld av krig är ett mycket spännande sätt att förhålla sig till kyrkan ur ett fenomenologiskt perspektiv inom politisk teologi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar