Angående en aspekt av förtryckets historia

(Jag hade redan givit upp med denna kurs. Men den är för intressant för mig, jag vill läsa och lära mig fast det blir i form av en "slutspurt".)

L'Arche

"I left the navy to follow Jesus, but I did not know where." - Jean Varnier

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren."- Luk 4:18-19

"People with disabilities are among the most oppressed people in the world." - Jean Varnier. Hur är det möjligt att deformera mänskligheten i människor så till den grad att den personen inte längre ses som en människa? Att bli omänskliggjord av andra verkar vara en av de värsta formerna av förtryck.

"Gathering together and eating well together is a essential part of L'Arche life." Det kristna livet konstrueras kring en måltid. En gemenskap som till sin natur inte definieras av det samtida samhällets definition av vem som får vara delar av den, utan av en annan ordning, kommer till sin natur att vara anarkistisk. Den är anarkistiskt i den meningen att den inte formar och ordnas efter den rådande, världsliga ordningen. De handikappade i L'Arche är inte främst handikappade, utan människor. Den västerländska samhällshistorien verkar peka på en medveten avskriving av imago Dei i de handikappade. Detta påpekas i början av inlägget genom Jean Varniers uttalande kring de namn som givits människor som är handikappade genom historien (t.ex. imbisill). Samhället har avskrivit dem som människor. Det är en naturlig konsekvens av det rådande samhällets människolära och människosyn. "Vad är människa?" ter sig vara en av de mest centrala frågorna i förhållandet till förtryckets politik i västerlandets historia. Om människan definieras blott som ett politiskt djur, som på ett specifikt sätt kan bidra till samhällsupprätthållandet, förblir hon människa endast så länge hon kan bidra till samhället. Man kunde tänka sig att om människan intet mera är än ett politiskt djur, så blir hennes värde (instrumentaliserad produktivitet) den enda existensberättigande faktorn.

Det vi inte ser verkar vi inte bekymra oss om. Immanuel Levinas talar mycket om ansiktets värde. Utan att påstå mig förstå Levinas på något djupare plan, får hans tal om den Andres ansikte mig att tänka. Vilka ansikten får vara med? Vilka ansikten får ses vid bordet? Ansiktslösheten, abstraktion utan förankring i anletsdrag, kan vara en av komponenterna i hyperindividualiserad samhällsjargong om vad en människa är. Människan behöver andra människor för att bli och vara människa. Jag tror det är en av inkarnationens djupaste lärdomar. Vi blir till kring ett bord. Bordet i fråga är ett matbord. Måltiden skapar oss. De som inte tillåts träda in i måltidesgemenskapen förblir i så fall oskapade, icke-människor. Genom att inte ge tillträde åt de handikappade till det gemensamma bordet i offentligheten, utan istället gömma deras ansikten på institutioner utan familjer, blir dessa människor omänsklig-gjorda. De förblir ansiktslösa. Ett annat sätt att göra samma samhällsmässiga plastikkirurgi är att deformera de handikappade genom namn, att inte tala om människor.

Mänsklighet informeras och formas av mänsklighet. Mänsklighet som informerats och fomrats av jesu mänsklighet får en specifik typ av form. Augustinus talar om Guds stad, om himmels politik (stadsmedborgarskap). Teologin i förhållande till politiken kan städigt ignorera den självklara roll som den kan spela. Vad innebär det att vara en medborgare? Min tidigare fråga var huruvida man kan se frågan om "Vad är människa?" som förtryckets centrala frågeställning. En Kristocentriskt formulerad frågeställning för frågan vidare till frågor kring människonatur i förhållande till Kristi natur. Jag tror de frågorna kan ur den politiska teologins synvinkel besvaras med orden från Ps. 23 - du bereder åt mig ett bord. En av de som intervjuas i programmet berättar om hennes relationer då hon insåg att det som behandlades på hennes första personalmöte vid L'Arch var "Who is going to bake Bill's birthday cake?" Hon berättar om hur hennes själ fick andrum. I Gudsstaden, i den mån som den tar sig uttryck i måltidscentrerade gemenskaper som L'Arche, kan man se en slags synergi i människoblivandet. Alla ansikten formar alla ansikten. Varje medlem vid bordet deltar i den gemensamma andliga formningen. Ett samhälle som stympar en del av gemenskpen genom att omänskliggöra den, stympar även sin egen mänsklighet.

En måltid är en kroppslig företelese. I en avkroppsligad kristendom tappar nattvarden snabbt sin fysiska karaktär. Blod och kropp. Måltiden som finns i centrum för den Andra Staden är en kroppslig, härvarande aktivitet. Varnier sade åt Henri Nouven att L'Arche inte är byggt kring Ordet utan Kroppen. Vilka självklara ord om kropp. När kristndomen tappar sitt fäste i kroppen, blåser Kroppen iväg med vilka vindar som helst som verkar blåsa för tillfället. I kroppsligheten förankras människan i kroppen på samma sätt som det gudomliga förnakras i mänskligheten i inkarnationen. Ordet och köttet.

"To understand the body and the struggle with the head we begin in the bodies of our mom. Love is manifested through the caring of the body and the weakness of the body. Love is something about the appreciation of the other who has, who is a body. ... To be with people is to be with them somewhere with their bodies. ... The body is the place where we meet each other. The danger is that we pretend that we are not bodies, and we go in to the world of ideas. And then, being in the world of ideas, we cut ourselves away from people." - Jean Varnier

En kroppsfientlig kultur föder avkroppsligade varelser. Hur ser då en inkarnationsbaserad gemenskap ut? Förhoppningsvis annorlunda. L'Arche har som sitt mål inte att vara ett svar på alla problem, utan ett tecken. "Welcoming differents is essential, not only when living with disables, but also the pathway to peace in the world." - programledaren i ifrågavarande program utgående från Hauerwas intervju.  "To be human is to open up to the different." - Hauerwas Ömsesidigt beroende är det politiska temata som Hauverwas kritiserar den liberal västerlandsdelen för.  L'Arche med siitt arbete som till sin natur oundvikligt är ömsesidigt beroede (enligt intervjuerna), ställer mycket av samtidens antaganden om autonomi på huvudet.  "It is dependency, not autonomy, that we need to learn to live with." - Hauerwas