Bravoj Slavoj! Hur Slavoj Zizek kan ses som ultimapanenteismens materialistiska profet

Slavoj Zizek - Materialism and Theology

Inledning

Zizek tycker jag att är en finurlig snubbe, en observatör. Hans ramverk för förståelse och tolkning av det han behandlar är lämpligtvis mycket olikt från mitt eget. Föreläsningen är den första av Zizeks "verk" jag behandlar lite mer djuptgående. Mitt främsta problem är att bygga den behövliga kontakten mellan Zizeks förläsning och politisk teologi. Det finns vissa klara detajer att kommentera. Till exempel hur ekologin nu håller på och ersätta religionen som opimuet nr.1 för folken. Hur konservatismen i grund och botten är enligt Zizek en negativ hållning i den bemärkelsen att varje förändring är en förändring mot det sämre. Hur quamtum fysikens upptäkt om atomkärnanas intighet omkullkastar ontologiskt fullkomlighet (eller hur det i förhållande till de rådande ontologiska förutsättningarna är totalt icke-kongrugent med tanken om en harmonisk, färdig och monolitisk verklighet). Hur påvens aristotelianska ontologi begränsar gud till det logiska (i motsats till bl.a. Duns Scotus som ansåg att Gud inte är bunden till några som helst eviga, rationella sanningar) och vidare hur han ser nödvändighet som irrationellt (angående evolutionsteorn). Eller hur ekologin fört med sig en sekulär version av syndafallet.

Jag har arbetat med både youtube föreläsningen samt en transcriberad version av den, samt tittat på lite andra material som behandlar Zizek. Överlag finner jag den andra delen av föreläsningen om ontologi mer intressant än den första som behandlar rationalitet. Frågorna i slutet är en mycket intressant del av föreläsningen och och överlag mycekt roligare än bland annat början. Jag tror mig inte ha fått tag på den "stora bilden" som Zizek arbetar utifrån (ifall han nu har en sådan?!). Det finns som sagt många broar man kunde bygga från föreläsningen till vårt ämne, politiskt teologi, men jag jag ser inte ett entytigt spår. Kanske det är på grund av att Zizek i sitt tänkande lever upp till mulitplicetens ultimatum (det finns inga enskilda saker utan allting är hela tiden en helhet av många olika ting). Därför tänker jag gangna mig av en begärsdriven, eklektist hermeneutik (kanske bara ett uttryck hur konsumerismen har format mitt tänkande, som Hauerwas skulle säga det) och begränsa mig till de delar av föreläsningen jag tror mig begripa samt lämna resten till en annan gång.

Kristenhet och Islam - Would the Real Rational Please Stand Up!
 
 Zizek påpekar att påven under 2006 uttalat sig om att Islam egentligen inte i grund och botten är en rationell religion och därför kan den föra med sig en möjlighet att rättfärdiggöra våld. Zizek påpekar i sin argumetering att det egentligen är Islam som har en gud som är den Yttersta Rationaliteten, en totalt transendet, rationell varelse som är helt obeflekad av den irrationella kärleken. Han kontrasterar den islamaska gudsbilden med den partiella, beblandande guden i kristendomen som engagerar sig och tar sidor och gör saker som t.ex. "idiotisk själv-uppoffring". Enligt Zizek är påvens syn på vad det rationella är en värld där alla delar är harmoniskt sammankopplade och tjänar tillsammans ett högre syfte.

Det som sabbar till det för rationaliteten och det logiska i Kristendomen enligt Zizek är kärleken. Ett tecken på detta är bland annat dess irrationella följder som till exempel Krist korsdöd. För övrigt behandlar han Kristus om en slags monstriositet, en inomparadigmatiskt konskevens för det emotsägelsefulla inom en religion som på något plan försöker rättfärdiggöra allting genom att tillskriva det en påklistrad mening (som Jobs tre "vänner" gjorde). I motsats till Jobs-tre-vänner - religionen ställer Zizek Kristus. Kristi död är i princip en återberättelse, eller en nytolkning, eller rättare sagt en konsekvens av kristendomsparadigmet i linje med Job. Kristus blir i Zizeks tänkande en ny Job.

"There is no deeper meaning, everything is a miracle, as GKC says, God is for a moment an atheist, a pure immanentist, there is no transcendent master. Which is why, I think, we have to read Christ as a repetition of Job. What dies on the cross with Christ? As God knew, what dies is not an earthly representative of a transcendent God, but God AS the transcendent master of the universe. What dies on the cross, for me, is this idea of God as the ultimate guarantee of meaning."

Kosntigt att Zizek verkar konstant glömma bort The Big Other.


Zizek kort om kärlek.


Ärkelutheranen Zizek - den ofullständiga ontologins profet

Även om de i inledningen presenterade temata är till en viss grad intressanta att behandla, ämnar jag först och främst gratulera Zizek för att han har så obehindrat konstruerat en bild och kommunicerat en förståele av hur världen på rikigt (hehe) är ontologiskt sett ofärdig. Onotological incompleteness är en term som uppkommer med en hög frekvens mot slutet av hans föreläsning. Tanken är den att verkligheten inte är fullständig. Den materiella verkligheten är inte allt som finns. Den materiella verkligheten är Inte-Allt (Non-All). Det betyder inte att det måste finnas någonting utanför den materiella verkligheten, utan att den materiella verkligheten helt enkelt inte är fullständig.  

  What we should say is not "material reality is not all there is" but "material reality IS non-all", there is nothing outside, it is just incomplete in itself.

Ett av exemplen Zizek använder för att belysa detta är den virtuella verkligheten. I den virtuella verkligheten behöver inte programmeraren programmera in något mer än "ytan" i den virtuella värld som skapas i till exempel ett 3D-spel. Husen som finns i ett spel kan konstrueras som endast fascader, de behöver inte ha inredning på grund av att de inte tjänar ett syfte att ha en inredning. En karaktär man talar med i den virtuella verkligheten behöver inte ha kött och hud inprogrammerat under huden för att spelet skall kunna fundera.

Zizek talar om den late Guden, som inte orkat skapa mer än atomen. En gud som helt enkelt underskattat människans nyfikenhet och förmåga att penetrera längre in i materien än förväntat och finna kvantum mekanik (som i Zizkes fall verkar innebära att man finner en värld innanför atomen, eller på en djupare nivå än atomen, där det rationella inte följer med). Gud glömde skapa allting verkligt hela vägen ner. Påstoendet och tankesättet är för mig ytterst fascinerande. Hur kan jag ta mig an detta som teolog? Ett sätt att prova på det är att göra det samma som vi sätt exempel och tränats i under denna kurs, ta hela härligheten och släng den in i en helt annan diskurs för att få fram nya perspektiv och avslöja det som fanns med som blivit obfuskerat (dagens nya ord a lá Zizek - dvs. något blir döljt på grund av otillräkligt ljus) av den diskurs i vilket det har behandlats.

Det jag fann i tänkadets stund var en Hababckuksk (wow) upplysning. Kanske vi bör applodera Zizek på grund av att han grävt tillräckligt långt ner och hittat det hål som är ämnat för Gud? Orsaken till att verkligehten, den del av den som människan Zizke nu är i kontakt med just nu är en verklighet som de facto är ofullkomlig. N.T. Wright lanserade under en av sina föreläsnigar ett ljuvt teologiskt ordemonster i enlighet med det följande: ultimapanenteism. Innebörden i ordet är att det skapade är ofullständigt, det är inte gudomligt (panteism), utan ämnat att var innebott av och bo i gud (modifikation av panenteism). Dock är det inte det inte ännu, utan att kommer att bli det som en ny skapelse av vilket den uppståndne Kristus är ett första tecken. Därför ultimapanenteism: Gud kommer att vara i materian och materian i Gud sist och slutligen. "There is nothing but catastrophies, we have nowhere to return to." Zizek ser på den materiella verkligheten som ett kaotiskt nu, inte som något slutgiltigt som en skapelse som väntar på att bli fullkomnad. Inte-Alltet är ett faktum. Det råkar sig att det är som det är och en rationlitet som söker att förklara och bemeniga (ge menig) åt allting är helt enkelt missvisande.

Himlen är det som gör den materiella verkligheten till mer än Inte-Alltet. Den förblir sig själv, eller rättare blir till i fullkomlingen som finns i uppståndelsen. Inte-Altet blir identifierat i relation till det som fyller det totalt och ger den dess fullkomning. Enligt min uppfattning är Zizeks insikt om den materiella verklighetens ofullkomlighet sann, den är ännu okompletterad av den gudomliga inneboningen, men hans slutssats är falsk, att det inte finns något utanför den att koplettera den. I min mening är detta Kristi uppståndelsekropps teologiska input in i Zizeks diskurs om den ofullkomliga ontologin. Gud är inte lat, han tog bara lite längre tid på sig än vi väntat.

"Ty jorden skall varda full av HERRENS härlighets kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet." - Habackuk 2:14

Ekologi och det sekulära syndafallet

Vidare måste påpekas att Zizek inte verkar arbeta utifrån ett narrativ där den materiella verkligheten kan sägas ha en teleologi eller en inneboende mening. Ekologin är, enligt den kommentar Alain Badiou givit Zizke i en privat diskussion (not that private longer, eh!), det nya opiumet för folket. Enligt Zizek kan ekologin ersätta religionen i västvärlden som en begränsande, icke-ifrågasättbar auktoritet. Det vill säga att den ersätter den funktion religionen tidigare haft. Ekologin blir den sekulära religionen. Varför? Jo, för att den skiljer oss från resten av planeten, lägger oss i en position där vi kan kontrollera - ger oss ansvar. Den bejakar inte den materialistiska (inte materiella) positionen där människan är blott en del av det kaotiska nuet. Zizek ger med rätta den moderna ekologin en plats som skapare av ett sekulärt syndafall. Enligt den ekologi som Zizek hänvisar till finns det en tidigare nivå, eller ett tidigare standard, som människan fallit från och som den nu måste sträva tillbaka till. Zizek håller inte med, han anser att det inte finns någon tidigare standard.

Jag håller med båda parten till en viss grad. För det första anser jag att ett kristet perspektiv på strävandet efter det goda i nuet kan ur ett politisk teologiskt perspektiv delvis förklaras som ett strävande bakåt mot det förlorade paradiset. Men det ser jag som en missvisande och ofullständig syn på den kristna eskatologin. De kristna är inte på väg tillbaka till en trädgård, utan på väg framåt mot en stad. Progression och utveckling ter sig som en grundton i det kristna metanarrativet. För det andra så håller jag med Zizek i den mån att jag anser, som sagt, att det är fel riktning som ekologin tar om den är på väg tillbaka till sitt ursprung istället för att vara på väg framåt mot en fullkoming.

Annat
obfuscated - Darkened or cast in the shadow or background; obscured by withholding proper light or emphasis; hence, confused, bewildered or lost sight of

Jag använde mig även av en transcribering av talet som jag hittade här.

Överlag kan konstateras att Zizek i sin konstiga genomtänkthet har utifrån sin egen ståndpunkt kommit fram till för mig motbjudande slutsatser. Mer om det en annan gång.

 Villessch offischiella Zschischzek mindmap.