Otherworlders

Martyrerna från Scillium ger skenet av att leva som människor i en annan värld. De var del i det Romerska religio så långt det råka sig att det överlappade med det rike de upplevde sig tillhöra egentligen. I den mån som det Romerska rikets lagar passade in i det rike som martyrerna levde i/enligt, så var det inte ett problem. Problemet uppstod då de två paradigmen/systemen/levnadsformerna inte längre stämmde överens. Området där skon klämde i detta fall är frågan om vem som egentligen är den högsta auktoriteten i samhället. Martyrerna ansåg inte att detta var den Romerska kejsaren.

En intressant detalj i texten är ett partiellt erkännande av kejsarens auktoritet. " Jag hedrar kejsaren som kejsare, men fruktar Gud." (Martyrberättelserna s. 38) Denna distinktion skulle inte vara problematiskt i modernitetens tidevarv (är inte lika säker om det senmoderna/postmoderna/postkristna tidevarvet). Det politiska och det religiösa skulle givetvis skiljas åt. Det är ju så Gud hade tänkt det, inte sant? Inte i martyrernas tid, de levde i en värld där den tydliga kopplingen mellan religionen och den politiska världen var påtaglig och, jag skulle våga påstå, närmast självklar. Att inte leka med i det spelet kostade dem livet.

The Otherworlders

Vad jag fascineras av är den konsekvent subversiva användingen av språket i De heliga Karpos, Papylos och Agathonikes martyrium.

"- Vad heter du? Den salige svarade: - Mitt första namn är kristen, men om du vill veta mitt namn i världen, så är det Karpos." (Martyrberättelserna s. 83)

 Världen tolkades inte utifrån ett gemensamt, överenskommet perspektiv i den mening att man delade samma ideér om vem som var världens högsta auktoritet och vad var det organiserande organet för samhällsordningen. Dessa människor var anti-arkister (istället-för-regenten) i förhållandet till kejsaren. De såg, eller åtminstone förklarade, den sanna världsordningen/samhällsordningen ur andra premisser än det romerska politiska systemet. En politisk konsekvens av detta var deras martyrium.