Kontemplation och den okontrollerbara teokratin

Reflektioner över 1 Sam 8

"God gave Israel his name so that they could address him but not possess him."

Teokratin enligt mösntret i 1 Sam 8 verkar mycket problematiskt att förverkliga av den orsaken att det politiska projektet som detta innebär är inte direkt kontrollerbart av människan. Det ligger utanför hennes kraft att styra. Påverka, visst, det låter sig även denna text visa, men inte kontrollera. I praktiken skulle teokratin innebära att en specifik grupp människor skulle ge upp sin autonomi utan att förlägga den i händerna på en centralmakt som de själv kan kontrollera. De skulle försätta sig i en position där de kan endast lita på den styrandes välvilja, och skulle inte egentligen kunna manipulera den centrala styrande makten.

Undar ifall man kunde tänka sig att se inkarnerad teokrati (Kristus genom kyrkan) som ett uttryck för en kreativ, participatorisk teokrati (inte ett styre som använder människor som medel för att nå ett externt mål, utan som medarbetare i att skapa något gott)?

Kontemplation och teokrati

The practice of silence is, as I've said, a very disconcerting one, for what has to be abandoned first, and never without difficulty, is any sense of mastery. (I shall hope to explain later how such a loss of mastery is not inimical to feminist empowerment, but - paradoxically - is its very condition.) - Sarah Coakley (Rupert Shortt: God's Advocates s.71)

Det paradigmatiska politiska skiftningen från teokrati till monarki kan ses, i ljuset av Coakley's syn på kontemplationens effekter, som ett steg bort från tilltro och kollektivt lyssnande, öppenhet för en andlig (praktisk) överhöghet till en förenkling och förmänskling av folkets interna politik. Jag anser att 1 Sam 8 kan läsas som en politisk analogi till syndafallet, människan tar steget från omloppsbana runtomkring universums epicentrum och vill nu själv organisera livet runt omkring sig själv.Här kan kontemplationen i den kristna tradtionen läsas som ett aktivt motarbetande av den skiftning som sker med Israel i 1 Sam 8. Det är möjligt att i linje med Coakleys tankar om kontemplation kan tala om ett bekännande av makt, ett uppgivande av "mästrandet" (mastery) som i det långa loppet skulle leda till ett delatagande i maktutövningen på ett positivt sätt. Denna tanke om kontemplationens funktion i gudsrikandet (dagens nya ord) kan enligt de tankar som finns i Sarah Coakleys text endast ske inom ramen för en distinkt förståelse om vad det är man ger upp och till vem man ger upp kontrollen.