De Civitate Dei

Att leva i två världar samtidigt, både harmoniska och disharmoniska till sin natur. De möts där den ena och den andra står underställda det större mönstret. Dock samlever de alltid i en slags spänning på grund av deras olika naturer. Den ena förgänglig, begränsad, bunden till den jord i vilken den finns till. Den andra evig, tillblivande, expanderande ad infinitum, frigjord från allt och därför också närvarnde över allt. Som en osynlig stad mitt i staden, som en värld i världen, en del av allting och ändå inte bundet till något av det som förgår. Två världar som möts i den trogne, den trogne som gör sin λατρεία till den som är det högsta goda, kärlekens evigt värdiga mål.