Eugene H. Peterson i sn bok Christ Plays in Ten Thousand Places (som är första volumen i en fem volums serie om diskussioner i Andlig Teologi) att Jesus i sitt liv radikalt omdefinierar allt vad det innebär att vara människa. Detta fortsätter han med i den tredje volumen i serien - The Jesus Way. En av hans mest fascinerande exemplen på detta är att Jesus inte ifrånsäger sig ära och härlighet i det stora hela, utan att han genom sitt liv och speciellt genom dödet på korset omdefinierar vad ära och härlighet egentligen är. Det är genom korsdöden som den sanna mänskliga äran blir synlig. Det är på korset som Judarnas konung förs fram inför sitt folk i all sin härlighet. Den doxa som tillskriv Jesus i evangelierna är i direkt motsats till den härlighet som tillskrivs den dåtida världensmaktens härskare, Kejsaren.
Detta omdefinierande är ett expempel på hur man kan se Jesu liv som modell för hur livet kan levas i Guds goda regerande. Yoder förespråkar, med klar utgångspunkt i den mennonitiska traditionen, en icke-vålds väg på grund av att Jesus själv gick den. Det är en ständig frestelse för kyrkan, enligt honom, att fly från korset. Teologin historia får i hans behandling snarats komiska drag som en berättelse om hur smarta människor som gör sitt bästa för att inte behöva göra det som Jesus sade och gjorde. Det fromma språket om att att fly till korset blir en parodi där det som egentligen sker är en ständig flykt från korset.
Enligt Dallas Willard dog Jesus på korset inte för att vi skall komma undan korset utan för att vi skall kunna ta vår plats på det tillsammans med honom. Jag anser att detta är mycket nära Yoders tankar. Den kristen skall söka att leva utifrån premisser som inte delas av den värld i vilken han lever just nu. Att möta ett praktiskt kors handlar inte om en aktiv revolt mot det rådande systemet utan kommer som en konsekvens avdet liv den kristne lever i. Hela diskussionen kunde på ett lite fånigt sätt reduceras till den förenklade, men dock viktiga, skriftskolediskussionen om hur den kristne skall vara "i världen men inte av den". Där jag är fortfarande fundersam, och detta torde bero mycket på att jag inte ännu har läst som mycet mera än ett kapitel från en av hans böcker, är frågan om hur detta projekt skall se ut och hur den kristen blir en del av den. Hur ser vägen ut som leder till Vägen enligt Yoder?
Hur skall vi förstå vilka implikationer inkarnationen har på politisk ecclesiologi?
Jag skulle bli en följare av din blogg o inte en bloggintresserad men tryckte tydligen på fel knapp.
SvaraRaderaNå anyway... vad jag skulle säga var att jag tror att Yoders idé av vad som leder till Vägen är alltvärldens tråkigt och jobbigt, som att ta upp, diskutera, bearbeta och hjälpa med allt det som binder människor från att leva i en kärleksfull gemenskap. Att se sin nästa som en rakryggad människa med självkänslan på plats. Vad svårt, tycker jag.
Jag menade att vara en rakryggad människa med självkänslan på plats och se sin nästa och inte fly undan sin ansvar.
SvaraRaderaIntressant att du skiljer mellan "Vägen" och "vägen som leder till Vägen". Jag vet inte om Yoder, men jag är väldigt försiktig med att dra skarpa gränder mellan dessa två.
SvaraRaderaMariaW: Intressant! Talar Yoder att följa Vägen handlar om att se det ur ett ansvarsperspektiv jäntemot medmänniskan? Baserar han efterföljelsen (imitatio) på ansvarsetik?
SvaraRaderamarco: Tack för kommentaren! Hur "praktiserar man Jesus" (ifall det att vägen till vägen inte finns, utan att man liksom "vägar" sig fram som kristen) inom kontexten av Yoders politiska teologi?