Inledning
Nedan följer först citat ur föreläsnigen och sedan en reflektion över ett av Hauerwas uttalanden i början av anförandet. Jag börjar med att helt enkelt lista upp en hel massa citat från diskussionen som jag på ett eller annat sätt anser intressant för mig. Senare tar jag fasta på en tanke ur diskussionen och vidareutvecklar den i förhållande till kursens kontenta. Håll till godo!
Axplock ur diskussionen
(Spoiler warning!) Hauerwas självbiografi slutar med orden: ”I am a Christian, how interesting?!" - Hauerwas
"I've become a Christin by forcing myself to write as one. And by forcing myself to write as one I've lerned how to deny the self. Because writing is an ascetical discipline through which we learn to die. So that is what I hope is part of what I've learned through the doing of the book." - Hauerwas
"I hate pietism. I hate language of interiority. So I was trying to tell the story in a non-subjective manner." - Hauerwas
Hauerwas läser Milbanks blurb på boken: "Stanley Hauerwas, the most important living influence in Anglo-Saxen theology" till vilket han svarar "Which is bull-shit!" - Hauerwas
"I'm naturally good. My wife is naturally Christian. I don' think is good to be naturally anything, becasue it has to be made into habit." - Hauerwas
"I am probably on my way to becomeing a bricklayer." - Milbank
"Placing theology into the economy of knowledge has been my prime concern." - Milbank
"I am a ecclesial whore. I have no idea why God made some of us ecclesially homeless in this time if isn't the hunger and thirst for Christian unity." - Hauerwas
"The Chruch has got to be the Chruch on the corner. [...] What being married to a priest makes us aware of is that this is about saying mass every week. This is about the formation of people." - Hauerwas
"All I know is how to be of service to the Christian people who claim me." - Hauerwas
"For me to become a Catholic in England would be too much of an individualistic decision." - Milbank
"The very physicality [of the Anglican Church in England], the sheer geographic spread of it is what it means to be catholic." - Milbank
"The reformation is based largely on voluntarism theology." - Milbank
"By criticising puritanism they [Shakespeare, Hooker?, Tomas Trahur?, John Donne] are discovering the absolute crucial importance of mediation. And that can mean mediation through culture, through the natural world. It can also mean mediation through sex, which is there in John Donne." - Milbank
"To let the Anglican Church in England start with Henry VIII, I think is a misstake. As Bruce Kay (?) has argued, I think that you really have to see the Church of England as a regional form of Catholisim beginning with Bede." - Hauerwas
"The Church is not mainly a institution. It is a body formed by the Eucharist." - Milbank
"When one is thinking about ecumenism, ones starting point should be, in some sense, disunity is an illusion. We are allready united att the more fundamental level [i.e. the Eucharist]. "- Milbank
Bretherthon: "Do you have any reflections on what the ecumenical dialogue with the church of the global south looks like?" Hauerwas: "The way porcupines screw - very carefully."
"We need a conversation between the intense practice of global south and the intellectual Christian revival in Europe and North America." - Milbank
"We need again to relate our Christian doctrines to our account of fundamental reality." - Milbank
"The secular world is never interested in liberal theology - why would they be? You know, nihilism light. Why bother? Why go there? You know, a sort of gently baptised Hegel, Heidegger, Derrida, Marx, whatever. You know, of course the secular world is never interested in that." - Milbank
"Increasingly humanism has collapsed." - Milbank
"The 20th century was philosophically a waste of time. Because it was trying to explore an anti-metaphysical space that eventually got completely deconstructed. It was the worst form of metaphysics because it was epistemology. What we now see is a massive return to metaphysics." - Milbank
"John does at such a high level what I have to do close to the ground." - Hauerwas (Inte undra på att jag dras mera till Milbank, jag gillar att flyga högt)
"I think most forms of lust today are really forms of greed." - Hauerwas
"The problem now is that we are morally obligated to be greedy in order to make the economies grow." - Hauerwas
"John wants to win, I want to survive." - Hauerwas
"Of course I want to win. Just because Christianity is about peace, humility and charity it doesn't mean we don't want to win. Because we want those virtues to win, to prevail and to transform the world. That is just the program of salvation as far as I am concerned." - Milbank
"I do want to win, and I probably won't survive." - Milbank
"I think that if I ever write a autobiography, it will be much more like confessions. Which is why I am never going to write it." - Milbank
En av de stora tankarna som kommer fram i denna diskussion för teologins del är att teologi är till sin natur ett allmänneligt verk. Det uppkommer i samspel mellan många olika teologer i ett stort katolskt samarbete.
Annat
För övrigt är det värt att lägga uppmärksamhet vid 7 min strecket. Ett underhållande grymt-skratt hörs från en av deltagarna. Och varför kunde ingen klippa av fingrarna på personen som missbrukar kulspetspennan genom stora delar av förläsningen?
Om den kristna friheten, att lära sig teologisera samt hur de verkar sammanfalla
"The subtitle [to my book] was A Theological Memoir, because I wanted to integrate how I have learned to think theologically with the story of my life." - Stanley Martin Hauerwas
Jag tror att det som för mig som teolog under denna kurs varit av stor vikt är insikten om hur jag behöver systematiskt lära mig att tänka som teolog. Murbrukarallegorin har varit till hjälp för mig att formulera detta för mig själv. Efter att varit murbrukarlärling under en sommar är det inte så svårt att ta till sig Hauerwas analogi om hur han måste lära sig teologiskt tänkande som en specifikt intränad färdighet och inte bara en förlängning av hans unika sätt att tänka. För framtiden som akademiker och teolog (och "tänkare") vill jag bära me mig idén om det intellektuella arbetet som en färdighet (craft) man lär sig och inte bara en slags sammelsurium av tillfällighetens hjärnfisar. Analogin om murbruket har jag redan bloggat om tidigare i förhållandet till Hauerwas ecklesiologiska reflektioner i The Politics of Church från After Christendom. Dock tror jag att metaforen inte har ännu nått sin fulla potential i mitt eget tänkade angående hur man blir och är en Jesu lärjunge i förhållande till t.ex. det politiska spel vi alla är delar av oavsett vi känner till det eller inte.
För att fritt associera vidare på ovannämnda tema angående kristendom och teologi som inlärning av en färdighet vill jag ta en närmare titt på det politiska spelet i förhållande till den "kristna friheten". Vad är det som den kristne är fri från och hur blir den kristne fri i det politiska spelet? Ett av de första stegen till frihet från vilket beroende som helst, och jag vill beskriva människans roll i det allmänna politiska spelet som ett beroende, är att bli medveten om beroendet. Ett av sätten att uppnå denna medvetenhet är, som Hauverwas uttrycker det i citatet ovan, att lära sig att läsa sin egen berättelse teologiskt. Det är endast i ett inlärt tänkande som vi kan få tillräcklig distans till en situation som vi är i för att kunna konstatera att vi är beroende till någonting. Bland de klassiska andliga disciplinerna har avskildheten, som ofta genom historien använts av både askeser och andra kristna, varit ett sätt att befria sig från beroendet till "världen". Avskildhet är frivillig isolering från all mänsklig kontakt under en tillräckligt lång period av tid. Ofta sammanfaller avkildhet med tystnad. Denna övning bygger i människan ett slags brohuvud som ger henne en slags inre avstamp att agera utifrån istället för att vara totalt förslavad under de krafter som tidigare styrt henne.
Avskildheten, som en analogi, gör människan medveten om de sätt på vilka hon är kopplad till världen (oavsett om de är uppbyggliga eller destruktiva sätt). Antagligen uppkommer medvetenheten ganska snabbt för att abstinensbesvären kickar in fort för oss hyperuppkopplade människor (det har åtminstone varit min erfarenhet av avskildhet). Människan blir avslöjad och beroendet kommer fram i sitt rätta ljus som en avgud vi använt för att skyla över vår egentliga otro eller oförmåga/ovilja till tro. På detta sätt kan vi se på den kristnes förhållande till det politiska spelet i den intellektuella sfären, i hennes tänkande. Det är genom rigorös intellektuell träning som sinnet förs till en position av avskildhet (man lär sig tänka på ett specifikt sätt) för att kunna se hur sinnet har varit kopplat till det politiska spelet. Jag kunde göra en lite uttjatad jämförelse med ett modernt populärkulturellt narrativ, men låter bli. Huvudpoängen (hehe) är att jag som teolog behöver lära mig att tänka teologiskt. För att välja att lära mig att tänka teologist behöver jag ha en idé eller vision om varför det är gott att lära sig att tänka teologiskt och hur det specifika goda teologiska tänkandet skulle kunna tänkas (hehe - igen) se ut. Vidare behöver jag välja att lära mig göra det och sedan hitta medel på vilket jag kan lära mig att göra det. Processen har i den teologiskt akademiska världen formen av lärjungaskap, för att vi är studenter/lärjungar till våra lärare som leder oss in till att tänka på ett visst sätt.
Samma analogi kan användas om den kristne i förhållande till det politiska spelet som arrangeras och formas av makter i världen (oavsett om de är godtyckliga eller onda). Frågan är vad det är som kan skapa ett slika brohuvud i den kristnes liv? Vad är det som kan skapa det området som gör att den kristne erhåller en slags fristad ur vilken hon kan skåda ut över krigslandskapet som hon lever mitt i och göra beslut och planer på hur hon kan agera mitt i den? Innan jag svarar på den frågan så vill jag kort förklara användingen av krigsjargong. Krigsord leder lätt till krigshandlingar, och därför behöver jag vara försiktig med hur jag talar om denna befrielse. Dock finns det åtminstone bibliskt underlag för att använda sig av krigsmetaforer och stridsjargong i förhållandet mellan Gudsstad och det onda i världens stad. I det kristna narrativet kan den kristne lära sig att tänka kring sitt liv ur flera olika tolkningsmodeller simultant. En av dem är att hon ständigt är mitt i en kamp, en strid eller ett krig. Därför använder jag bland annat uttrycket brohuvud och andra krigsmetaforer i förklaringen. Man måste ju veta hur man talar i närheten av någons som skrivit The Peacable Kingdom... eller någon som verkar var svuren pacifist (utan att destomera kommentera på min egen position som dock är pacifistik åtminstone i grundattityden).
Jag tror att ett av svaren ligger i det som Hauerwas beskriver som en av sina uppgifter i citatet längts upp och som jag redan använt mig i förhållande att lära sig teologiserandet. Medvetenhet som skapas genom distans vilken kan bli verklig genom bland annat de abstinensbesvär som uppstår då man inte längre väljer att vara omedveten om det politiska spelet. I mångt och mycket finns det klara paraleller som kan dras mellan detta sätt att se på vägen till den kristna, politiska friheten (att stå i Gud i världen) och senare marxistiskt samhällskritik som t.ex. hos Habermas. Han förespråkar ett proletariatets berfrieslsekamp tillsammans med en upplyst elit genom en slags medvetenhetsövning som leder till uppvakandet av den allmänna medvetenheten och därigenom förmåga till motsånd mot det rådande systemet. (Intressant att jag tänker på detta sätt, hur skall jag nu förhålla mig till Zizek?!).
Detta var en början på reflektioner av värdet av mästarskap och intentionell, genomtänkt lärjungaskap inom den politiska teologin i kyrkan och hur den kan bidra till en större förståelse av vad det innebär att tala om den kristnes frihet i förhållande till det rådande (och regerande) politiska spelet.
Avslutningsvis kunde anmärkas att jag anser att kyrkan som fristad och ett brohuvud i en värld av krig är ett mycket spännande sätt att förhålla sig till kyrkan ur ett fenomenologiskt perspektiv inom politisk teologi.
torsdag 9 december 2010
onsdag 8 december 2010
Bravoj Slavoj! Hur Slavoj Zizek kan ses som ultimapanenteismens materialistiska profet
Slavoj Zizek - Materialism and Theology
Inledning
Zizek tycker jag att är en finurlig snubbe, en observatör. Hans ramverk för förståelse och tolkning av det han behandlar är lämpligtvis mycket olikt från mitt eget. Föreläsningen är den första av Zizeks "verk" jag behandlar lite mer djuptgående. Mitt främsta problem är att bygga den behövliga kontakten mellan Zizeks förläsning och politisk teologi. Det finns vissa klara detajer att kommentera. Till exempel hur ekologin nu håller på och ersätta religionen som opimuet nr.1 för folken. Hur konservatismen i grund och botten är enligt Zizek en negativ hållning i den bemärkelsen att varje förändring är en förändring mot det sämre. Hur quamtum fysikens upptäkt om atomkärnanas intighet omkullkastar ontologiskt fullkomlighet (eller hur det i förhållande till de rådande ontologiska förutsättningarna är totalt icke-kongrugent med tanken om en harmonisk, färdig och monolitisk verklighet). Hur påvens aristotelianska ontologi begränsar gud till det logiska (i motsats till bl.a. Duns Scotus som ansåg att Gud inte är bunden till några som helst eviga, rationella sanningar) och vidare hur han ser nödvändighet som irrationellt (angående evolutionsteorn). Eller hur ekologin fört med sig en sekulär version av syndafallet.
Jag har arbetat med både youtube föreläsningen samt en transcriberad version av den, samt tittat på lite andra material som behandlar Zizek. Överlag finner jag den andra delen av föreläsningen om ontologi mer intressant än den första som behandlar rationalitet. Frågorna i slutet är en mycket intressant del av föreläsningen och och överlag mycekt roligare än bland annat början. Jag tror mig inte ha fått tag på den "stora bilden" som Zizek arbetar utifrån (ifall han nu har en sådan?!). Det finns som sagt många broar man kunde bygga från föreläsningen till vårt ämne, politiskt teologi, men jag jag ser inte ett entytigt spår. Kanske det är på grund av att Zizek i sitt tänkande lever upp till mulitplicetens ultimatum (det finns inga enskilda saker utan allting är hela tiden en helhet av många olika ting). Därför tänker jag gangna mig av en begärsdriven, eklektist hermeneutik (kanske bara ett uttryck hur konsumerismen har format mitt tänkande, som Hauerwas skulle säga det) och begränsa mig till de delar av föreläsningen jag tror mig begripa samt lämna resten till en annan gång.
Kristenhet och Islam - Would the Real Rational Please Stand Up!
Zizek påpekar att påven under 2006 uttalat sig om att Islam egentligen inte i grund och botten är en rationell religion och därför kan den föra med sig en möjlighet att rättfärdiggöra våld. Zizek påpekar i sin argumetering att det egentligen är Islam som har en gud som är den Yttersta Rationaliteten, en totalt transendet, rationell varelse som är helt obeflekad av den irrationella kärleken. Han kontrasterar den islamaska gudsbilden med den partiella, beblandande guden i kristendomen som engagerar sig och tar sidor och gör saker som t.ex. "idiotisk själv-uppoffring". Enligt Zizek är påvens syn på vad det rationella är en värld där alla delar är harmoniskt sammankopplade och tjänar tillsammans ett högre syfte.
Det som sabbar till det för rationaliteten och det logiska i Kristendomen enligt Zizek är kärleken. Ett tecken på detta är bland annat dess irrationella följder som till exempel Krist korsdöd. För övrigt behandlar han Kristus om en slags monstriositet, en inomparadigmatiskt konskevens för det emotsägelsefulla inom en religion som på något plan försöker rättfärdiggöra allting genom att tillskriva det en påklistrad mening (som Jobs tre "vänner" gjorde). I motsats till Jobs-tre-vänner - religionen ställer Zizek Kristus. Kristi död är i princip en återberättelse, eller en nytolkning, eller rättare sagt en konsekvens av kristendomsparadigmet i linje med Job. Kristus blir i Zizeks tänkande en ny Job.
"There is no deeper meaning, everything is a miracle, as GKC says, God is for a moment an atheist, a pure immanentist, there is no transcendent master. Which is why, I think, we have to read Christ as a repetition of Job. What dies on the cross with Christ? As God knew, what dies is not an earthly representative of a transcendent God, but God AS the transcendent master of the universe. What dies on the cross, for me, is this idea of God as the ultimate guarantee of meaning."
Kosntigt att Zizek verkar konstant glömma bort The Big Other.
Zizek kort om kärlek.
Ärkelutheranen Zizek - den ofullständiga ontologins profet
Även om de i inledningen presenterade temata är till en viss grad intressanta att behandla, ämnar jag först och främst gratulera Zizek för att han har så obehindrat konstruerat en bild och kommunicerat en förståele av hur världen på rikigt (hehe) är ontologiskt sett ofärdig. Onotological incompleteness är en term som uppkommer med en hög frekvens mot slutet av hans föreläsning. Tanken är den att verkligheten inte är fullständig. Den materiella verkligheten är inte allt som finns. Den materiella verkligheten är Inte-Allt (Non-All). Det betyder inte att det måste finnas någonting utanför den materiella verkligheten, utan att den materiella verkligheten helt enkelt inte är fullständig.
What we should say is not "material reality is not all there is" but "material reality IS non-all", there is nothing outside, it is just incomplete in itself.Ett av exemplen Zizek använder för att belysa detta är den virtuella verkligheten. I den virtuella verkligheten behöver inte programmeraren programmera in något mer än "ytan" i den virtuella värld som skapas i till exempel ett 3D-spel. Husen som finns i ett spel kan konstrueras som endast fascader, de behöver inte ha inredning på grund av att de inte tjänar ett syfte att ha en inredning. En karaktär man talar med i den virtuella verkligheten behöver inte ha kött och hud inprogrammerat under huden för att spelet skall kunna fundera.
Zizek talar om den late Guden, som inte orkat skapa mer än atomen. En gud som helt enkelt underskattat människans nyfikenhet och förmåga att penetrera längre in i materien än förväntat och finna kvantum mekanik (som i Zizkes fall verkar innebära att man finner en värld innanför atomen, eller på en djupare nivå än atomen, där det rationella inte följer med). Gud glömde skapa allting verkligt hela vägen ner. Påstoendet och tankesättet är för mig ytterst fascinerande. Hur kan jag ta mig an detta som teolog? Ett sätt att prova på det är att göra det samma som vi sätt exempel och tränats i under denna kurs, ta hela härligheten och släng den in i en helt annan diskurs för att få fram nya perspektiv och avslöja det som fanns med som blivit obfuskerat (dagens nya ord a lá Zizek - dvs. något blir döljt på grund av otillräkligt ljus) av den diskurs i vilket det har behandlats.
Det jag fann i tänkadets stund var en Hababckuksk (wow) upplysning. Kanske vi bör applodera Zizek på grund av att han grävt tillräckligt långt ner och hittat det hål som är ämnat för Gud? Orsaken till att verkligehten, den del av den som människan Zizke nu är i kontakt med just nu är en verklighet som de facto är ofullkomlig. N.T. Wright lanserade under en av sina föreläsnigar ett ljuvt teologiskt ordemonster i enlighet med det följande: ultimapanenteism. Innebörden i ordet är att det skapade är ofullständigt, det är inte gudomligt (panteism), utan ämnat att var innebott av och bo i gud (modifikation av panenteism). Dock är det inte det inte ännu, utan att kommer att bli det som en ny skapelse av vilket den uppståndne Kristus är ett första tecken. Därför ultimapanenteism: Gud kommer att vara i materian och materian i Gud sist och slutligen. "There is nothing but catastrophies, we have nowhere to return to." Zizek ser på den materiella verkligheten som ett kaotiskt nu, inte som något slutgiltigt som en skapelse som väntar på att bli fullkomnad. Inte-Alltet är ett faktum. Det råkar sig att det är som det är och en rationlitet som söker att förklara och bemeniga (ge menig) åt allting är helt enkelt missvisande.
Himlen är det som gör den materiella verkligheten till mer än Inte-Alltet. Den förblir sig själv, eller rättare blir till i fullkomlingen som finns i uppståndelsen. Inte-Altet blir identifierat i relation till det som fyller det totalt och ger den dess fullkomning. Enligt min uppfattning är Zizeks insikt om den materiella verklighetens ofullkomlighet sann, den är ännu okompletterad av den gudomliga inneboningen, men hans slutssats är falsk, att det inte finns något utanför den att koplettera den. I min mening är detta Kristi uppståndelsekropps teologiska input in i Zizeks diskurs om den ofullkomliga ontologin. Gud är inte lat, han tog bara lite längre tid på sig än vi väntat.
"Ty jorden skall varda full av HERRENS härlighets kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet." - Habackuk 2:14Ekologi och det sekulära syndafallet
Vidare måste påpekas att Zizek inte verkar arbeta utifrån ett narrativ där den materiella verkligheten kan sägas ha en teleologi eller en inneboende mening. Ekologin är, enligt den kommentar Alain Badiou givit Zizke i en privat diskussion (not that private longer, eh!), det nya opiumet för folket. Enligt Zizek kan ekologin ersätta religionen i västvärlden som en begränsande, icke-ifrågasättbar auktoritet. Det vill säga att den ersätter den funktion religionen tidigare haft. Ekologin blir den sekulära religionen. Varför? Jo, för att den skiljer oss från resten av planeten, lägger oss i en position där vi kan kontrollera - ger oss ansvar. Den bejakar inte den materialistiska (inte materiella) positionen där människan är blott en del av det kaotiska nuet. Zizek ger med rätta den moderna ekologin en plats som skapare av ett sekulärt syndafall. Enligt den ekologi som Zizek hänvisar till finns det en tidigare nivå, eller ett tidigare standard, som människan fallit från och som den nu måste sträva tillbaka till. Zizek håller inte med, han anser att det inte finns någon tidigare standard.
Jag håller med båda parten till en viss grad. För det första anser jag att ett kristet perspektiv på strävandet efter det goda i nuet kan ur ett politisk teologiskt perspektiv delvis förklaras som ett strävande bakåt mot det förlorade paradiset. Men det ser jag som en missvisande och ofullständig syn på den kristna eskatologin. De kristna är inte på väg tillbaka till en trädgård, utan på väg framåt mot en stad. Progression och utveckling ter sig som en grundton i det kristna metanarrativet. För det andra så håller jag med Zizek i den mån att jag anser, som sagt, att det är fel riktning som ekologin tar om den är på väg tillbaka till sitt ursprung istället för att vara på väg framåt mot en fullkoming.
Annat
obfuscated - Darkened or cast in the shadow or background; obscured by withholding proper light or emphasis; hence, confused, bewildered or lost sight of
Jag använde mig även av en transcribering av talet som jag hittade här.
Överlag kan konstateras att Zizek i sin konstiga genomtänkthet har utifrån sin egen ståndpunkt kommit fram till för mig motbjudande slutsatser. Mer om det en annan gång.
Villessch offischiella Zschischzek mindmap.
tisdag 7 december 2010
Angående en aspekt av förtryckets historia
(Jag hade redan givit upp med denna kurs. Men den är för intressant för mig, jag vill läsa och lära mig fast det blir i form av en "slutspurt".)
L'Arche
"Gathering together and eating well together is a essential part of L'Arche life." Det kristna livet konstrueras kring en måltid. En gemenskap som till sin natur inte definieras av det samtida samhällets definition av vem som får vara delar av den, utan av en annan ordning, kommer till sin natur att vara anarkistisk. Den är anarkistiskt i den meningen att den inte formar och ordnas efter den rådande, världsliga ordningen. De handikappade i L'Arche är inte främst handikappade, utan människor. Den västerländska samhällshistorien verkar peka på en medveten avskriving av imago Dei i de handikappade. Detta påpekas i början av inlägget genom Jean Varniers uttalande kring de namn som givits människor som är handikappade genom historien (t.ex. imbisill). Samhället har avskrivit dem som människor. Det är en naturlig konsekvens av det rådande samhällets människolära och människosyn. "Vad är människa?" ter sig vara en av de mest centrala frågorna i förhållandet till förtryckets politik i västerlandets historia. Om människan definieras blott som ett politiskt djur, som på ett specifikt sätt kan bidra till samhällsupprätthållandet, förblir hon människa endast så länge hon kan bidra till samhället. Man kunde tänka sig att om människan intet mera är än ett politiskt djur, så blir hennes värde (instrumentaliserad produktivitet) den enda existensberättigande faktorn.
Det vi inte ser verkar vi inte bekymra oss om. Immanuel Levinas talar mycket om ansiktets värde. Utan att påstå mig förstå Levinas på något djupare plan, får hans tal om den Andres ansikte mig att tänka. Vilka ansikten får vara med? Vilka ansikten får ses vid bordet? Ansiktslösheten, abstraktion utan förankring i anletsdrag, kan vara en av komponenterna i hyperindividualiserad samhällsjargong om vad en människa är. Människan behöver andra människor för att bli och vara människa. Jag tror det är en av inkarnationens djupaste lärdomar. Vi blir till kring ett bord. Bordet i fråga är ett matbord. Måltiden skapar oss. De som inte tillåts träda in i måltidesgemenskapen förblir i så fall oskapade, icke-människor. Genom att inte ge tillträde åt de handikappade till det gemensamma bordet i offentligheten, utan istället gömma deras ansikten på institutioner utan familjer, blir dessa människor omänsklig-gjorda. De förblir ansiktslösa. Ett annat sätt att göra samma samhällsmässiga plastikkirurgi är att deformera de handikappade genom namn, att inte tala om människor.
Mänsklighet informeras och formas av mänsklighet. Mänsklighet som informerats och fomrats av jesu mänsklighet får en specifik typ av form. Augustinus talar om Guds stad, om himmels politik (stadsmedborgarskap). Teologin i förhållande till politiken kan städigt ignorera den självklara roll som den kan spela. Vad innebär det att vara en medborgare? Min tidigare fråga var huruvida man kan se frågan om "Vad är människa?" som förtryckets centrala frågeställning. En Kristocentriskt formulerad frågeställning för frågan vidare till frågor kring människonatur i förhållande till Kristi natur. Jag tror de frågorna kan ur den politiska teologins synvinkel besvaras med orden från Ps. 23 - du bereder åt mig ett bord. En av de som intervjuas i programmet berättar om hennes relationer då hon insåg att det som behandlades på hennes första personalmöte vid L'Arch var "Who is going to bake Bill's birthday cake?" Hon berättar om hur hennes själ fick andrum. I Gudsstaden, i den mån som den tar sig uttryck i måltidscentrerade gemenskaper som L'Arche, kan man se en slags synergi i människoblivandet. Alla ansikten formar alla ansikten. Varje medlem vid bordet deltar i den gemensamma andliga formningen. Ett samhälle som stympar en del av gemenskpen genom att omänskliggöra den, stympar även sin egen mänsklighet.
En måltid är en kroppslig företelese. I en avkroppsligad kristendom tappar nattvarden snabbt sin fysiska karaktär. Blod och kropp. Måltiden som finns i centrum för den Andra Staden är en kroppslig, härvarande aktivitet. Varnier sade åt Henri Nouven att L'Arche inte är byggt kring Ordet utan Kroppen. Vilka självklara ord om kropp. När kristndomen tappar sitt fäste i kroppen, blåser Kroppen iväg med vilka vindar som helst som verkar blåsa för tillfället. I kroppsligheten förankras människan i kroppen på samma sätt som det gudomliga förnakras i mänskligheten i inkarnationen. Ordet och köttet.
L'Arche
"People with disabilities are among the most oppressed people in the world." - Jean Varnier. Hur är det möjligt att deformera mänskligheten i människor så till den grad att den personen inte längre ses som en människa? Att bli omänskliggjord av andra verkar vara en av de värsta formerna av förtryck."I left the navy to follow Jesus, but I did not know where." - Jean Varnier
"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren."- Luk 4:18-19
"Gathering together and eating well together is a essential part of L'Arche life." Det kristna livet konstrueras kring en måltid. En gemenskap som till sin natur inte definieras av det samtida samhällets definition av vem som får vara delar av den, utan av en annan ordning, kommer till sin natur att vara anarkistisk. Den är anarkistiskt i den meningen att den inte formar och ordnas efter den rådande, världsliga ordningen. De handikappade i L'Arche är inte främst handikappade, utan människor. Den västerländska samhällshistorien verkar peka på en medveten avskriving av imago Dei i de handikappade. Detta påpekas i början av inlägget genom Jean Varniers uttalande kring de namn som givits människor som är handikappade genom historien (t.ex. imbisill). Samhället har avskrivit dem som människor. Det är en naturlig konsekvens av det rådande samhällets människolära och människosyn. "Vad är människa?" ter sig vara en av de mest centrala frågorna i förhållandet till förtryckets politik i västerlandets historia. Om människan definieras blott som ett politiskt djur, som på ett specifikt sätt kan bidra till samhällsupprätthållandet, förblir hon människa endast så länge hon kan bidra till samhället. Man kunde tänka sig att om människan intet mera är än ett politiskt djur, så blir hennes värde (instrumentaliserad produktivitet) den enda existensberättigande faktorn.
Det vi inte ser verkar vi inte bekymra oss om. Immanuel Levinas talar mycket om ansiktets värde. Utan att påstå mig förstå Levinas på något djupare plan, får hans tal om den Andres ansikte mig att tänka. Vilka ansikten får vara med? Vilka ansikten får ses vid bordet? Ansiktslösheten, abstraktion utan förankring i anletsdrag, kan vara en av komponenterna i hyperindividualiserad samhällsjargong om vad en människa är. Människan behöver andra människor för att bli och vara människa. Jag tror det är en av inkarnationens djupaste lärdomar. Vi blir till kring ett bord. Bordet i fråga är ett matbord. Måltiden skapar oss. De som inte tillåts träda in i måltidesgemenskapen förblir i så fall oskapade, icke-människor. Genom att inte ge tillträde åt de handikappade till det gemensamma bordet i offentligheten, utan istället gömma deras ansikten på institutioner utan familjer, blir dessa människor omänsklig-gjorda. De förblir ansiktslösa. Ett annat sätt att göra samma samhällsmässiga plastikkirurgi är att deformera de handikappade genom namn, att inte tala om människor.
Mänsklighet informeras och formas av mänsklighet. Mänsklighet som informerats och fomrats av jesu mänsklighet får en specifik typ av form. Augustinus talar om Guds stad, om himmels politik (stadsmedborgarskap). Teologin i förhållande till politiken kan städigt ignorera den självklara roll som den kan spela. Vad innebär det att vara en medborgare? Min tidigare fråga var huruvida man kan se frågan om "Vad är människa?" som förtryckets centrala frågeställning. En Kristocentriskt formulerad frågeställning för frågan vidare till frågor kring människonatur i förhållande till Kristi natur. Jag tror de frågorna kan ur den politiska teologins synvinkel besvaras med orden från Ps. 23 - du bereder åt mig ett bord. En av de som intervjuas i programmet berättar om hennes relationer då hon insåg att det som behandlades på hennes första personalmöte vid L'Arch var "Who is going to bake Bill's birthday cake?" Hon berättar om hur hennes själ fick andrum. I Gudsstaden, i den mån som den tar sig uttryck i måltidscentrerade gemenskaper som L'Arche, kan man se en slags synergi i människoblivandet. Alla ansikten formar alla ansikten. Varje medlem vid bordet deltar i den gemensamma andliga formningen. Ett samhälle som stympar en del av gemenskpen genom att omänskliggöra den, stympar även sin egen mänsklighet.
En måltid är en kroppslig företelese. I en avkroppsligad kristendom tappar nattvarden snabbt sin fysiska karaktär. Blod och kropp. Måltiden som finns i centrum för den Andra Staden är en kroppslig, härvarande aktivitet. Varnier sade åt Henri Nouven att L'Arche inte är byggt kring Ordet utan Kroppen. Vilka självklara ord om kropp. När kristndomen tappar sitt fäste i kroppen, blåser Kroppen iväg med vilka vindar som helst som verkar blåsa för tillfället. I kroppsligheten förankras människan i kroppen på samma sätt som det gudomliga förnakras i mänskligheten i inkarnationen. Ordet och köttet.
En kroppsfientlig kultur föder avkroppsligade varelser. Hur ser då en inkarnationsbaserad gemenskap ut? Förhoppningsvis annorlunda. L'Arche har som sitt mål inte att vara ett svar på alla problem, utan ett tecken. "Welcoming differents is essential, not only when living with disables, but also the pathway to peace in the world." - programledaren i ifrågavarande program utgående från Hauerwas intervju. "To be human is to open up to the different." - Hauerwas Ömsesidigt beroende är det politiska temata som Hauverwas kritiserar den liberal västerlandsdelen för. L'Arche med siitt arbete som till sin natur oundvikligt är ömsesidigt beroede (enligt intervjuerna), ställer mycket av samtidens antaganden om autonomi på huvudet. "It is dependency, not autonomy, that we need to learn to live with." - Hauerwas
"To understand the body and the struggle with the head we begin in the bodies of our mom. Love is manifested through the caring of the body and the weakness of the body. Love is something about the appreciation of the other who has, who is a body. ... To be with people is to be with them somewhere with their bodies. ... The body is the place where we meet each other. The danger is that we pretend that we are not bodies, and we go in to the world of ideas. And then, being in the world of ideas, we cut ourselves away from people." - Jean Varnier
fredag 12 november 2010
Kandidatavhandlingens uppgift, material och metod
1.1 Uppgift
Uppgiften i denna framställning är att beskriva Dallas Willards somatologi och dess förhållande till hans soteriologi.
Första deluppgiften är att framställa en överblick av en biblisk somatologi. Den andra deluppgiften är att presentera en överblick av samtida, skandinavisk kroppsteologi. Den tredje deluppgiften är att definiera Willards somatologi, och vidare att redogöra för dess förhållande till hans soteriologi. Den fjärde deluppgiften är att med hjälp av resultaten från de två första deluppgifterna analysera Willards somatologi.
1.2 Material
Huvudmaterialet som används i forskningen är den del av Dallas Willards författarskap som dirket berör kroppen och dess plats i frälsningen. Till källorna hör både böcker, artiklar och inspelade tal.
The Spirit of the Disciplines (1988/1999), Renovation of the Heart och The Divine Conspiracy är de böcker som mest specifikt behandlar ämnet. Vidare kan nämnas artiklarna Human body and Spiritual Growth (The), Spiritual Formation as a Natural Part of Salvation, Asceticism: An Essential but Neglected Element in the Christian Theory of the Moral Life, Spiritual Formation in Christ, Spiritual Formation: What it is and How it is Done. Till talen hör Incarnation Celebration samt What Does Mean To Be Human?. Annat material är diverse relevanta exegetiska uppslagsverk samt Ola Sigurdssons bok Himmelska kroppar – inkarantion, blick, kroppslighet.
1.3 Metod
Metoden jag använder för att utföra uppgiften är primärt deskriptiv analys. Som komplement till detta används komparativ analys för att framställa och analysera källorna med hjälp av två olika teologiska tolkningsparadigm. Den första är en egen exegetisk genomgång av begreppet kropp i bibeln. Den andra är ett systematisk kroppsteologisk ramverk byggt på basis av Ola Sigurdssons somatologi. Framställningen kan delas in i fyra huvuddelar som alla återspeglar de fyra deluppgifterna presenterade ovan.
Den första beskriver en biblisk kroppsyn genom att tillämpa en exegetisk begreppsanalys av begreppet kropp i bibeln. Detta görs i syfte att etablera en allmän uppfattning om den bibliska kroppsläran. Syftet är inte att presentera en uttömande, eller ens detaljerad bild av begreppet kropp i bibeln, utan att ge en förståelse av biblisk somatologi för att senare kunna avändas i den komparativa analysen av Willards texter. Den andra delen beskriver samtida kroppsteologi representerad av Ola Sigurdsons somatologi. Sigurddsons verk fungerar i denna uppsats som ett representativt verk som efter analys etablerar ramarna för samtida systematisk teologisk behandling av somatologi. Syftet är att presentera en slags teologisk begreppsapparatur som naturlig visar konturerna av vad som är relevant att behandla inom kroppslära i teologisk meing i skandinavien idag. Först söker jag att skapa en överblick av Sigurdsons somatologi. Sedan etablerar jag de för uppgiften relevanta systematisk teologiska parametrarna. Detta kroppsteologiska ramverk används senare i den fjärde delen av uppsatsen för att analysera Willards somatologi. Den tredje delen av uppsatsen beskriver Willards somatologi och dess förhållande till hans soteriologi. På basis av de för denna framställning centrala texterna söker jag att presentera en överblick av Willards somatologi. Syftet är att samla ihop de olika somatologiskt relevanta delarna i hans författarskap och kartlägga relationen mella de olika somatologiskt relevanta begreppen och ideerna. Vidare kommer jag att så klart som möjligt definiera Dallas Willards somatologi. Detta sker med speciell hänvising på hans frälsningslära. Soteriologin tas in av den orsaken att kroppen behandlas i Willards teologi främst i förhållande till soteriologi. Förbindelsen mellan soatologi och soteriologi i Willards verk finner vi i det han kallar spiritual formation. Jag ämnar inte behandla soteriologin skilt jämsides med somatologin i de två första delarna främst på grund av uppgiftens begränsing. Soteriologin i exegetisk och samtida skandinaviskt parspektiv behandlas djupare i den mån den är relevant för framställningen. Den fjärde delen jämför sedan Willards somatologi med den presenterade bibliska somatologin i ljuset av samtida skandinavisk kroppsteologi representerad i Sigurdssons verk.
Som ett resultat av detta arbete kommer vi att kunna få en klarare förståelse av både somatologi i allmänhet, i bibliskt perspektiv samt speciellt hos Dallas Willard. Vidare behandlas även kort Willards somatologi i dess förhållande till och plats i hans soteriologi.
1.4 Forskningsöversikt
Av de mest spännande temata att behandla inom samtida teologi, speciellt med tanke på teologins historia, är kroppsteologi. Kroppen är en av de mest förbisedda teman i teologin och håller på att i samtiden få en mera klart definierad och viktigare ställning.
Mig veterligen har inte forskning gjorts angående Dallas Willards somatologi tidigare. Överlag är somatologi som teologiskt område ungt åtminstone till namnet, och mycket forskning väntar inom området. Forskning som berör antropologi i förhållande till inkarnationslära är ett område som kunde tänkas beröra forskningsområdet i fråga. Det finns otaliga möjligheter till tvärvetenskapligt arbete inom området och många frågeställningar så är intressanta för både den akademiska teologin, kyrklig teologin och samtida kultur.
torsdag 4 november 2010
The Concise Milbank Dictionary Part 2: Stale Expressions - The Management-Shaped Church
Here we go again. Jag behöver slå upp dessa ord för min egen del. Så ifall någon annan läser artiklarna så torde ni hitta de mer obskyra orden här. Denna gång har jag använt en ordbok som hittas här.
hitherto
ag·on
dramatis personae
nascent
har·row·ing
hab·i·tus
im·pute
unilateral
bi·fur·cate
dis·si·pat·ed
list·less
awry
Appendix 1
Harrowing of Hell
Appendix 2
"In my view a brief but correct definition of virtue is the ordering of love [Ordo Amoris]" (City 15:22, cf. 14.10)" Hittad här.
hitherto
1. until this time hitherto, there have been no problems
2. Archaic to this place or point
ag·on
1. A conflict, especially between the protagonist and antagonist in a work of literature.
2. The part of an ancient Greek drama, especially a comedy, in which two characters engage in verbal dispute.
3. A test of will; a conflict: "Freud's originality stemmed from his aggression and ambition in his agon with biology" (Harold Bloom).
4. A contest in ancient Greece, as in athletics or music, in which prizes were awarded.
dramatis personae
1. (Literary & Literary Critical Terms) the characters or a list of characters in a play or story
2. the main personalities in any situation or eventnascent
starting to grow or develop; being born
har·row·ing
Extremely distressing; agonizing: a harrowing experience.
hab·i·tus
The physical and constitutional characteristics of an individual, especially as related to the tendency to develop a certain disease.
im·pute
1. To relate to a particular cause or source; attribute the fault or responsibility to: imputed the rocket failure to a faulty gasket; kindly imputed my clumsiness to inexperience.
2. To assign as a characteristic; creditunilateral
1. of, having, affecting, or occurring on only one side
2. involving or performed by only one party of several
bi·fur·cate
To divide into two parts or branches.
To separate into two parts or branches; fork.
es·pouse
Jou´is`sance
de·rac·i·nate
Forked or divided into two parts or branches, as the Y-shaped styles of certain flowers.
es·pouse
1.a. To take in marriage; marry.
b. To give (a woman) in marriage.
2. To give one's loyalty or support to (a cause, for example); adopt.
Jou´is`sance
| n. | 1. | Jollity; merriment. |
de·rac·i·nate
1. To pull out by the roots; uproot.
2. To displace from one's native or accustomed environment.
men·di·cant
Depending on alms for a living; practicing begging.
1. A beggar.
2. A member of an order of friars forbidden to own property in common, who work or beg for their living.
coterminous
1. (Law) having a common boundary; bordering; contiguous
co·in·cide
2. coextensive or coincident in range, time, scope, etc.
co·in·cide
1. To occupy the same relative position or the same area in space.
2. To happen at the same time or during the same period.
3. To correspond exactly; be identical.
4. To agree exactly, as in opinion; concur. in·nate
1. Possessed at birth; inborn.
2. Possessed as an essential characteristic; inherent.
3. Of or produced by the mind rather than learned through experience:to the fore |
| In advance; to the front; to a prominent position; in plain sight; in readiness for use. |
semblance [ˈsɛmbləns]n 1. outward appearance, esp without any inner substance or reality 2. a resemblance or copy |
dis·si·pat·ed
1. Intemperate in the pursuit of pleasure; dissolute.
2. Wasted or squandered.
3. Irreversibly lost. Used of energy.
list·less
Lacking energy or disinclined to exert effort; lethargic
awry
1. with a slant or twist to one side; askew
2. away from the appropriate or right course; amissAppendix 1
Harrowing of Hell
Appendix 2
"In my view a brief but correct definition of virtue is the ordering of love [Ordo Amoris]" (City 15:22, cf. 14.10)" Hittad här.
En ny dimension av denna blogg
Jag har startat en teologisk blog, och vill gärna fortsätta den efter Politisk Teologi kursen. Därför kommer denna blogg i fortsättningen dedikeras vid sidan om Pol Teol kursen även åt min kandidatavhandling vid Åbo Akademis Teologiska Fakultet (och förhoppningsvis också andra teologiska projekt). För att tillsvidare hålla de två olika segmenten isär, så har jag tillagt en Etikett-gadgett längst upp på bloggen. För oss som håller på med Politisk Teologi är det bara att trycka på etiketten "Politisk Teologi" för att komma åt den del av bloggen som behandlar kursen. Det torde inte komma så mycket från kanden än så länge, så oroa er inte om att det blir krånglit. Det blir det inte.
För att komma direkt till Pol Teol delen av bloggen kan även denna address användas:
http://stuckincontemplation.blogspot.com/search/label/Politisk%20Teologi
För att komma direkt till Pol Teol delen av bloggen kan även denna address användas:
http://stuckincontemplation.blogspot.com/search/label/Politisk%20Teologi
onsdag 3 november 2010
John Milbank: Stale Expressions - The Management-Shaped Church
Ja, denna gång provade jag på ett nytt sätt att läsa Milbank - att skippa läsningen.
Idén är denna: jag läser första sidorna, skippar största delen av artikeln, och läser därefter endast "sammanfattningnen". Om den nu kan kallas sammanfattning? Främst kan det väl liknas vid ett förslag till ett sätt att se Lösningen. Jag antar att det sker en massa viktigt emellan, men det återkommer jag till. Jag ser detta sätt att läsa Milbank på som pusselbits-metoden. Första delen är att vi lägger de bitar vi tror att är hörnbitarna på plats. Andra delen är att vi försöker se vad vi kan tänka oss finna emellan hörnbitarna (efter att ha läst en artikel av honom så kan jag säga att jag inte har en blekblå aning om vad som kommer att finnas emellen dem). Tredje delen är att vi läser resten av bitarna. Fjärde, och viktigaste delen, är att jämföra vad som egentligen fanns mellen hörnbitarna med det vi trodde fanns emellan för att se ifall vi förstått honom. Femte delen blir att se på det "färdiga" pusslet och reflektera över det.
Metoden kan ju verka lite konstlad, konstig och ... onödig. Men jag tror att den på ett eller annat sätt återspeglar min hermeneutiska metod. Det som är skillnaden från mitt vanliga läsande är att jag istället för att läsa "sammanfattningen" oftast antar vad den kommer att vara och har därmed utgått från imaginära hörnbitar (som inte behöver ha något med den faktiska texten att göra). Det jag gör här är helt enkelt att ta er med på en version av Villes interna resa (scary, I know) för att hitta nya sätt att läsa Milbank på. Och förhoppningsvis bättre förstå honom.
För att handgripligen ge ett exempel på denna Villes nylanserade metod, så har jag gjort ett litet pussel åt er.
Välkommen med och pussla!
Del I
Mitt antagnade på basis av tillämpandet av pussel-metodens första del på Milbanks artikel i Stale Expressions - The Management-Shaped Church i boken The Future of Love är att Milbank kritiserar den engelska kyrkan för att ha begått ett kategorimisstag. Det som är heligt måste behandlas i enlighet med dess natur, men på grund av att man inte ansett det som är heligt vara heligt, så har man behandlat det på ett sätt som inte är i enlighet med dess natur. Att inte behandla något i enlighet med dess natur är inte att ta bra hand om det. Att inte behandla något i enlighet med dess natur är att handla kärlekslöst. Ty kärleken söker kunskap för att kunna älska väl. Att älska väl är att veta vad något är och ta bra hand om det. Kyrkan har missförstått vad kyrkan och människan som imago dei är. Därför handlar den kärlekslöst med de människor som är i dess vård. Kyrkan har helt enkelt missförstått vad den är och vad den skall göra.
Del II
Det Milbank kritiserar är desakramentaliseringen av det heliga i kyrkan, personen och relationerna. Själv ser jag att detta är en naturlig progression från upplysningstiden framåt då mekaniseringen och förklarandet av först naturen ledde till ett tilltagande "demysteriering" av hela människans upplevelse. Allt kunde förklaras, och därför även instrumentaliseras. Genom denna process kom så småningom även människan in under samma förklarande lupp och vidare blev det heliga utpressat ur människans erfarenhet (jag vet hur absurt det låter, men häng med en stund på resan). Denna mekanisering är endast ett steg från den redan nämnda instrumentaliseringen vilket i sin tur inte är långt ifrån kommersialiseringen av det tidigare heliga. Om det kan mätas, så kan det ha ett pris. Har det ett pris så kan det hanteras som en vara. En vara är inte helig. En vara kan köpas och säljas, den kan kommodifieras. Problemet är att människorna har blivit "varor" i church-manangement modellen.
Det som sker inom den engelska kyrkan är att man antar modeller från business management och applicerar det på pastorerandet (hur präster agerar ledare inom kyrkan). Milbank kallar detta pastorerandet för "management of the ecclesiastical life." (Milbank 2009, s. 276) När människan som imago dei har blivit sakifierad (dagens nya ord, med annat ord: blivit-gjord-till-sak) så är det fritt fram att manipulera det/henne som vilket annat själlöst material som helst. Eugene Peterson kritiserar church-management praxisen i Nordamerika bland annat på grund av jargongen som kallade personer för "resurser", och därigenom kommodifierar dem. "Management" cannot be ethicized, since the term denotes merely the meaningless but efficient manipulations which are all that is left to do with things once they have been de-sacramentalized." (Milbank 2009, s. 276)
Del III
Or How the Mainstream Protestant Church is Found in the Post-1960s Theologically Liberal "Management Paradigm"
Reformationen var bunden till både begynnande kapitalism och den absoluta statens födelse. Det leder i längden till att protestantismen formas enligt ett mönster som är i enlighet med kapitalismen. "[The] very inner logic of capitalism is genealogically in part a Protestant one." (Milbank 2009, s. 267) De är i grund och botten fenomen som har samma mönster och passar därför väl ihop. Den ena föder den andra som upprätthåller den första som sedan leder till att den andra blir stark och formar den första enligt sin bild. "Christianity is reduced to a readily graspable product: the promise of a mysterious relationshiå with Jesus, the absolute authority of a printed book, the reduction of complex doctrine to formulas about atonement, a single punctual act of faith which i like an absolute banknote, redeemable in eternity." (Milbank 2009, s. 266) Det vikitga är inte längre att människor skall bli Kristuslika, utan att de skall bli "kristna".
"[Capitalism] has hitherto depended on upon a sharp division between the formally free human subject who can produce and exchange, and the inert commodity-object which is simply to be managed and or manipulated." (Milbank 2009, s. 264) Det Milbank anser vara problemet är att modern mainstream protestantism nu har gift sig med det kapitalistiska systemet det var med och fostra, vilket leder till att det som tidigare varit en gemenskap människor blir ett system av varor som kan bytas ut mot varandra. Det som det kapitalistiska systemet inte lyckades med, mao. göra människotransaktioner, har ny kyrkan gjort till sin bravur. "The [capitalistic] system requires an interpersonal struggle to occur, but the oscillation of dramatis personae are sterile so far as it is concerned. There is only one business that can capitalize even this unavoidable point of transitional indifference." (Milbank 2009, s. 265) Och det är enligt Milbank denna moderna mainstream protestantismen. Dock påpekar Milbank att det finns en del av protestantismen som inte köper in i detta system, och det är den utbildade eliten (är det bara jag som ser marxistisk systemtänkande överallt?!). De är på väg mot en annat håll. Protestantismen är alltså delad in iett proletariat en stor massa som är omedveten om sitt av religionen kapitalismen förgiftade sinne, och en upplyst intelligantia en upplyst, utbildad del som kan visa vägen. Bland annat påpekar han att en del av denna elit finns att hittas bland utbildade, skandinaviska luteraner (feel the sting?).
Det verkar som om Milbank har givit upp hoppet på den stora, av kapitalismen förgiftade protestantiska massan. Han anser att vi inte längre kan tala om en religiös röst i etern. "We can no longer make Chesterton's appeal to authentic common-sense, but instead have to struggle back reflectively to some mode of sanity." (Milbank 2009, s. 270)Det som finns kvar av en tänkande, protestantinsk rörelse är den tidigarenämnda utbildade klicken. För övrigt påpekar han dock att det som sker med dessa tänkade protestanter år att de "återkatoliseras", och vidare att det är just den katolska kyrkan som han ser som det främsta hoppet för Europa. "[...] Catholisism will once more take the leading role in shaping the Europena future - though the big question is, in what way?"
"For if the crucial thing is no longer the gradual inculcation of the habitus of charity, as for a genuine Catholic understanding, but rather the nominal imputed status of "being saved", then logically the task of the Church becomes simply one of mission, narrowly understood as the recruitment of of ever more souls." (Milbank 2009, s. 265) Kärleken blir inte längre en påtaglig, konkret form av handling i en specifik relationell situation som skapats av en specifikt formad karaktär. "Rather, love is sheer subjective gesture towards anything whatsoever." (Milbank 2009, s. 266) Med kärleken som tema har vi kommit till pudelns kärna (kanske?). Som exempel på detta kan vi vi se på Milbanks kritik av nya former av kyrka. Probelemet med de nya uttrycken för t.ex. evangelikala församlingar (läs: "mission-shaped" och "fresh expressions") är enligt Milbank att de inte är kyrka. Dessa uttryck för "kyrka" är till exempel församlingar som byggs på basis av gemensamma hobbyn eller intressen (hos vår folkkyrka kunde man kanske dra en likhet till specialgudstjänster). "The refusal to come out of one self and go to church is simply the refusal of Church per se." (Milbank 2009, s. 271) Vidare visar Milbank hur denna formen av intressebaserad kyrka egenligen är en perversion av vad kyrkan egentligen är. "In all this there lies no new expression of Church, but rather its blasphemous denial. The Church cannot be found amongst the merely like-minded, who associate in order to share a particular taste, hobby, or perversion. It can only be found where many different peoples possessing many different gifts collaborate in order to produce a divine-human community in one specific location." (Milbank 2009, s. 271) Jag anatar att detta är en av orsakerna till varför cyber-kyrkor är en så absurd idé (för att inte tala om dess inkarnationsförnekande karaktär).
Nästa sak Milbank tar upp är plats "specifik location". Vi skall gå till kyrkan. Det är en del av vad det innebär att vara med i gemenskapen som är kärlek - kyrkan. Det är endast geografiskt omfång som är tillräckligt odifferntierat för att agera som basis för en verkligen inklusiv gemenskap. "In a church we come together simply in order to join ourselves to perfected humanity which is transformed through the Incarnation as more than humanity and not in the name of any law, custom or specific tradition. [...] So the point of the Church is the assembly of humanity as such in order that it might govern itself by love." (Milbank 2009, s. 272f)
Mao.
Del IV
Jag är överraskad. Även om det var på ett sätt givet, med tanke på min tidigare läsning av Milbank, att se mycket mer mellan hörnbitarna äv väntat, så är jag ändå positivt överraskad av experimentet. Även om Milbank formulerar sig mycket annorlunda än jag gjorde i del I, så tror jag faktistk att det fanns en hel del gemensamt i föreställningen av texte och hur den förhåller sig till den faktiska texten. Huruvida detta beroe på min tidigare läsning är svårt att säga. Ifall någon annan har läst texten före de läst detta, så skulle jag uppskatta ifall ni kommenterade detta kort.
Likheterna kom fram främst i utgångspunkten att det som orsakat kyrkans förfall till att bli management based är på grund av ett katerogifel. Man har behandlat kyrkan som någonting den inte är, och vidare har detta öätt till att man behandlat männsikor på ett sätt som inte är i enlighet med deras natur. Detta i sin tur leder till en perverison av det som gemenskapen av dessa människor är ämnat att vara (Milbank talar inte så mycket om gemenskapens teleologi, men det gör jag för att lättare kunna kommunisera hur jag förstår honom). Kärleken blir perverterad på grund av att det blir en slag allmän, riktingslös attitud. Kyrkan blir meningslös då den tappar fäste i platsen och människorna. Församlingen blir perverterad då den blir till en intresseklubb istället för att vara en plats dit många olika slags människor kommer tillsammans för formas i kärlek till att bli "ett i Kristus".
Del V
Jag facsineras av Milbank. Han verkar vara en orginell tänkare. Råddig, jo, vilket även leder hos mig till en känsla av att han är inkonsekvent i sitt skrivande, men givande. Vad orsakade denna artikel mig att tänka vidare på? Jo, en hel del saker av vilka jag preenterar några i det som följer. Den första är Augustinus tanke om ordo amoris och dess förhållande till gemenskapen av människor som samlats tillsammans under den ordnande Kärleken. Det andra är tanken om hur viktig skillnande är mellan att göra människor kristna oh göra människor till lärjungar till Kristus. Skillanden mellan ecklesiala förhållningssätt baserade på business management modeller om kvantiet i mostsats till lärjungacentrerade gemenskaper där olika typer av människor kommer samman för att bli lika Jesus tillsammans. Den tredje är vikten av at kyrkan behåller sin förståelse av sig själv som den kosmiska plats där olikheter kommer samman. Det är genom att kyrkan är en enhet av mångfald som den står som ett vittne mot "krafterna i himlarymderna". Den fjärde är vikten av en lokal, en plats. Hur kyrkan är till sin natur inkarnationell och omfattar specifika människor på specifika platser.
Idén är denna: jag läser första sidorna, skippar största delen av artikeln, och läser därefter endast "sammanfattningnen". Om den nu kan kallas sammanfattning? Främst kan det väl liknas vid ett förslag till ett sätt att se Lösningen. Jag antar att det sker en massa viktigt emellan, men det återkommer jag till. Jag ser detta sätt att läsa Milbank på som pusselbits-metoden. Första delen är att vi lägger de bitar vi tror att är hörnbitarna på plats. Andra delen är att vi försöker se vad vi kan tänka oss finna emellan hörnbitarna (efter att ha läst en artikel av honom så kan jag säga att jag inte har en blekblå aning om vad som kommer att finnas emellen dem). Tredje delen är att vi läser resten av bitarna. Fjärde, och viktigaste delen, är att jämföra vad som egentligen fanns mellen hörnbitarna med det vi trodde fanns emellan för att se ifall vi förstått honom. Femte delen blir att se på det "färdiga" pusslet och reflektera över det.
Metoden kan ju verka lite konstlad, konstig och ... onödig. Men jag tror att den på ett eller annat sätt återspeglar min hermeneutiska metod. Det som är skillnaden från mitt vanliga läsande är att jag istället för att läsa "sammanfattningen" oftast antar vad den kommer att vara och har därmed utgått från imaginära hörnbitar (som inte behöver ha något med den faktiska texten att göra). Det jag gör här är helt enkelt att ta er med på en version av Villes interna resa (scary, I know) för att hitta nya sätt att läsa Milbank på. Och förhoppningsvis bättre förstå honom.
För att handgripligen ge ett exempel på denna Villes nylanserade metod, så har jag gjort ett litet pussel åt er.
Välkommen med och pussla!
Del I
Mitt antagnade på basis av tillämpandet av pussel-metodens första del på Milbanks artikel i Stale Expressions - The Management-Shaped Church i boken The Future of Love är att Milbank kritiserar den engelska kyrkan för att ha begått ett kategorimisstag. Det som är heligt måste behandlas i enlighet med dess natur, men på grund av att man inte ansett det som är heligt vara heligt, så har man behandlat det på ett sätt som inte är i enlighet med dess natur. Att inte behandla något i enlighet med dess natur är inte att ta bra hand om det. Att inte behandla något i enlighet med dess natur är att handla kärlekslöst. Ty kärleken söker kunskap för att kunna älska väl. Att älska väl är att veta vad något är och ta bra hand om det. Kyrkan har missförstått vad kyrkan och människan som imago dei är. Därför handlar den kärlekslöst med de människor som är i dess vård. Kyrkan har helt enkelt missförstått vad den är och vad den skall göra.
Del II
Det Milbank kritiserar är desakramentaliseringen av det heliga i kyrkan, personen och relationerna. Själv ser jag att detta är en naturlig progression från upplysningstiden framåt då mekaniseringen och förklarandet av först naturen ledde till ett tilltagande "demysteriering" av hela människans upplevelse. Allt kunde förklaras, och därför även instrumentaliseras. Genom denna process kom så småningom även människan in under samma förklarande lupp och vidare blev det heliga utpressat ur människans erfarenhet (jag vet hur absurt det låter, men häng med en stund på resan). Denna mekanisering är endast ett steg från den redan nämnda instrumentaliseringen vilket i sin tur inte är långt ifrån kommersialiseringen av det tidigare heliga. Om det kan mätas, så kan det ha ett pris. Har det ett pris så kan det hanteras som en vara. En vara är inte helig. En vara kan köpas och säljas, den kan kommodifieras. Problemet är att människorna har blivit "varor" i church-manangement modellen.
Det som sker inom den engelska kyrkan är att man antar modeller från business management och applicerar det på pastorerandet (hur präster agerar ledare inom kyrkan). Milbank kallar detta pastorerandet för "management of the ecclesiastical life." (Milbank 2009, s. 276) När människan som imago dei har blivit sakifierad (dagens nya ord, med annat ord: blivit-gjord-till-sak) så är det fritt fram att manipulera det/henne som vilket annat själlöst material som helst. Eugene Peterson kritiserar church-management praxisen i Nordamerika bland annat på grund av jargongen som kallade personer för "resurser", och därigenom kommodifierar dem. "Management" cannot be ethicized, since the term denotes merely the meaningless but efficient manipulations which are all that is left to do with things once they have been de-sacramentalized." (Milbank 2009, s. 276)
Del III
Or How the Mainstream Protestant Church is Found in the Post-1960s Theologically Liberal "Management Paradigm"
Reformationen var bunden till både begynnande kapitalism och den absoluta statens födelse. Det leder i längden till att protestantismen formas enligt ett mönster som är i enlighet med kapitalismen. "[The] very inner logic of capitalism is genealogically in part a Protestant one." (Milbank 2009, s. 267) De är i grund och botten fenomen som har samma mönster och passar därför väl ihop. Den ena föder den andra som upprätthåller den första som sedan leder till att den andra blir stark och formar den första enligt sin bild. "Christianity is reduced to a readily graspable product: the promise of a mysterious relationshiå with Jesus, the absolute authority of a printed book, the reduction of complex doctrine to formulas about atonement, a single punctual act of faith which i like an absolute banknote, redeemable in eternity." (Milbank 2009, s. 266) Det vikitga är inte längre att människor skall bli Kristuslika, utan att de skall bli "kristna".
"[Capitalism] has hitherto depended on upon a sharp division between the formally free human subject who can produce and exchange, and the inert commodity-object which is simply to be managed and or manipulated." (Milbank 2009, s. 264) Det Milbank anser vara problemet är att modern mainstream protestantism nu har gift sig med det kapitalistiska systemet det var med och fostra, vilket leder till att det som tidigare varit en gemenskap människor blir ett system av varor som kan bytas ut mot varandra. Det som det kapitalistiska systemet inte lyckades med, mao. göra människotransaktioner, har ny kyrkan gjort till sin bravur. "The [capitalistic] system requires an interpersonal struggle to occur, but the oscillation of dramatis personae are sterile so far as it is concerned. There is only one business that can capitalize even this unavoidable point of transitional indifference." (Milbank 2009, s. 265) Och det är enligt Milbank denna moderna mainstream protestantismen. Dock påpekar Milbank att det finns en del av protestantismen som inte köper in i detta system, och det är den utbildade eliten (är det bara jag som ser marxistisk systemtänkande överallt?!). De är på väg mot en annat håll. Protestantismen är alltså delad in i
Det verkar som om Milbank har givit upp hoppet på den stora, av kapitalismen förgiftade protestantiska massan. Han anser att vi inte längre kan tala om en religiös röst i etern. "We can no longer make Chesterton's appeal to authentic common-sense, but instead have to struggle back reflectively to some mode of sanity." (Milbank 2009, s. 270)Det som finns kvar av en tänkande, protestantinsk rörelse är den tidigarenämnda utbildade klicken. För övrigt påpekar han dock att det som sker med dessa tänkade protestanter år att de "återkatoliseras", och vidare att det är just den katolska kyrkan som han ser som det främsta hoppet för Europa. "[...] Catholisism will once more take the leading role in shaping the Europena future - though the big question is, in what way?"
"For if the crucial thing is no longer the gradual inculcation of the habitus of charity, as for a genuine Catholic understanding, but rather the nominal imputed status of "being saved", then logically the task of the Church becomes simply one of mission, narrowly understood as the recruitment of of ever more souls." (Milbank 2009, s. 265) Kärleken blir inte längre en påtaglig, konkret form av handling i en specifik relationell situation som skapats av en specifikt formad karaktär. "Rather, love is sheer subjective gesture towards anything whatsoever." (Milbank 2009, s. 266) Med kärleken som tema har vi kommit till pudelns kärna (kanske?). Som exempel på detta kan vi vi se på Milbanks kritik av nya former av kyrka. Probelemet med de nya uttrycken för t.ex. evangelikala församlingar (läs: "mission-shaped" och "fresh expressions") är enligt Milbank att de inte är kyrka. Dessa uttryck för "kyrka" är till exempel församlingar som byggs på basis av gemensamma hobbyn eller intressen (hos vår folkkyrka kunde man kanske dra en likhet till specialgudstjänster). "The refusal to come out of one self and go to church is simply the refusal of Church per se." (Milbank 2009, s. 271) Vidare visar Milbank hur denna formen av intressebaserad kyrka egenligen är en perversion av vad kyrkan egentligen är. "In all this there lies no new expression of Church, but rather its blasphemous denial. The Church cannot be found amongst the merely like-minded, who associate in order to share a particular taste, hobby, or perversion. It can only be found where many different peoples possessing many different gifts collaborate in order to produce a divine-human community in one specific location." (Milbank 2009, s. 271) Jag anatar att detta är en av orsakerna till varför cyber-kyrkor är en så absurd idé (för att inte tala om dess inkarnationsförnekande karaktär).
Nästa sak Milbank tar upp är plats "specifik location". Vi skall gå till kyrkan. Det är en del av vad det innebär att vara med i gemenskapen som är kärlek - kyrkan. Det är endast geografiskt omfång som är tillräckligt odifferntierat för att agera som basis för en verkligen inklusiv gemenskap. "In a church we come together simply in order to join ourselves to perfected humanity which is transformed through the Incarnation as more than humanity and not in the name of any law, custom or specific tradition. [...] So the point of the Church is the assembly of humanity as such in order that it might govern itself by love." (Milbank 2009, s. 272f)
Mao.
Del IV
Jag är överraskad. Även om det var på ett sätt givet, med tanke på min tidigare läsning av Milbank, att se mycket mer mellan hörnbitarna äv väntat, så är jag ändå positivt överraskad av experimentet. Även om Milbank formulerar sig mycket annorlunda än jag gjorde i del I, så tror jag faktistk att det fanns en hel del gemensamt i föreställningen av texte och hur den förhåller sig till den faktiska texten. Huruvida detta beroe på min tidigare läsning är svårt att säga. Ifall någon annan har läst texten före de läst detta, så skulle jag uppskatta ifall ni kommenterade detta kort.
Likheterna kom fram främst i utgångspunkten att det som orsakat kyrkans förfall till att bli management based är på grund av ett katerogifel. Man har behandlat kyrkan som någonting den inte är, och vidare har detta öätt till att man behandlat männsikor på ett sätt som inte är i enlighet med deras natur. Detta i sin tur leder till en perverison av det som gemenskapen av dessa människor är ämnat att vara (Milbank talar inte så mycket om gemenskapens teleologi, men det gör jag för att lättare kunna kommunisera hur jag förstår honom). Kärleken blir perverterad på grund av att det blir en slag allmän, riktingslös attitud. Kyrkan blir meningslös då den tappar fäste i platsen och människorna. Församlingen blir perverterad då den blir till en intresseklubb istället för att vara en plats dit många olika slags människor kommer tillsammans för formas i kärlek till att bli "ett i Kristus".
Del V
Jag facsineras av Milbank. Han verkar vara en orginell tänkare. Råddig, jo, vilket även leder hos mig till en känsla av att han är inkonsekvent i sitt skrivande, men givande. Vad orsakade denna artikel mig att tänka vidare på? Jo, en hel del saker av vilka jag preenterar några i det som följer. Den första är Augustinus tanke om ordo amoris och dess förhållande till gemenskapen av människor som samlats tillsammans under den ordnande Kärleken. Det andra är tanken om hur viktig skillnande är mellan att göra människor kristna oh göra människor till lärjungar till Kristus. Skillanden mellan ecklesiala förhållningssätt baserade på business management modeller om kvantiet i mostsats till lärjungacentrerade gemenskaper där olika typer av människor kommer samman för att bli lika Jesus tillsammans. Den tredje är vikten av at kyrkan behåller sin förståelse av sig själv som den kosmiska plats där olikheter kommer samman. Det är genom att kyrkan är en enhet av mångfald som den står som ett vittne mot "krafterna i himlarymderna". Den fjärde är vikten av en lokal, en plats. Hur kyrkan är till sin natur inkarnationell och omfattar specifika människor på specifika platser.
tisdag 2 november 2010
John Milbank: Sovereignity, Empire, Capital, and Terror
Milbank presenterar kriget mot terrorism som en naturlig konsekvens av att en suverän, härskande makt tappar sin suverenitet och reagerar genom att söka en yttre, enande faktor. Och han är onekligen ganska råddig mångbottnad.
Han börjar med att fråga varför 9/11 attacken orsakade så stort tumult? Varför var reaktionerna så häftiga? På denna fråga ger han två svar. Det första är att formen av handlandet var ett hot mot den suveräna makten. Det är endast suveräna stater som får döda på det sättet som dådet gav exempel på. Staten är den enda som anses kunna/få döda (krig och dödsstraff). Staten har makt över sina medborgares liv och död, ingen annan (låter inte detta suspekt i era öron?). Då en individ tar makten över någon annans liv genom att döda, så behandlas de som brottslingar och polisen sänds efter dem. Men kan man tala om ett brott i denna storlek av dåd? I dessa mått var akten inte bara ett brottsdåd, utan ett hot mot själva iden av staten. Därför blev motreaktionen så häftig, den suveräna statens planhalva blev invaderat och den suveräna makten blev ifrågasatt.
Det andra svaret är lite mer komplext, men i grund och botten (paradoxalt nog) så gav attacken en möjlighet att åter en gång förstärka den suveräna maktens auktoritet och envälde. Milbank anser att det fanns liksom en slags munterhet i den uppspelta indignationen bland vissa officiella språkrör för staten på grund av den nya möjligheten att återetablera sin makt. "Emergency measures were not really proposed because of the unique character of terrorism, but rather because the perception of a new threat to sovereignty and capital." (Milbank 2009, s. 229) En av de problemen som Milbank pekar på i västmakten är att den inte har substantiella (väsentliga och vikitga, värda namnet) värden. Detta på grund av att det högsta goda är "frihet" som här skall förstås som ett likgiltigt vakum- värde som får sin substans genom inflytande från andra makter (och är därför inte ett värde i sig själv). På detta sätt anser Milbank att staten inte har det som behövs för att i paulinsk mening kunna av kristna förstås som "de rådande makterna" - överhuvuden som är insatta av Gud (jag undrar vilken stat enligt Milbank skulle passa in i denna beskriving?). Bland annat visar Milbank hur detta stämmer genom sättet på vilket "terroristena" i Guantanamo Bay nekas habeas corpus. "Such stark denial of the imago dei for "terrorist suspects" tends to expose the concealed racist basis of the usual talk of "human rights"." (Milbank 2009, s. 228)
Varför är det problematiskt att tala om ett "krig mot terror"? För att det har skett ett kategorimisstag. Krig kan endast utföras av suveräna stater mot andra suveräna stater. Problemet är att "terroristerna" är inga suveräna stater. Att likna terroristerna med sjörövare, vilket har gjorts för att man skall kunna tala om "rättfärdigat krig" (mao. jus ad bellum) mot pirater, kan inte göras på grund av att terroristerna inte utmärks som en specifik, utmärkt grupp. Vidare behandlades piraterna ändå oftast som brottslingar, inte som krigsförbrytare. "Terrorists, by contrast, live like criminals in the pores of society, and cannot be reached by military means. There cannot be a just war against terrorists, because they are neither a sovereign state, nor do they necessarily represent a true rebel cause that will justify talking about civil war in some sense." (Milbank, 2009 s. 239) Orsaken till att man inte kan tala om en ”rebellisk orsak som driver terrorism" (a true rebel cause) är på grund av att terroristerna, enligt Milbank arbetar för att en suverän stat skall etableras.
För att staten skall kunna behålla sin suveränitet behöver den först en semi-rasistisk hållning. Den måste sätta en specifik grupp före andra (definierat genom geografi och historia). För det andra behöver den ett yttre - en potentiell fiende. Globaliseringen dekonsturerar möjligheten av ett yttre på grund av att den placera allting i preiferin genom att ta bort ett geopolitiskt centrum. Allting snurrar inte längre kring oss i väst. Kanske Australien nuförtiden är längst upp på kartan? På grund av annihileringen av det givna geopolitiska centret, blir nu fienden någon som inte kan identifieras som "utanför". Den suveräna makten behöver snabbt hitta någon att "fiendera" för att inte blickarna skall falla på den suveräna makten själv. Introspektion i detta fall vore förödande. Milbank räknar upp en lista av tidigare Amerikanska fienden och hur de har fungerat på detta sätt tidigare. "Without an external enemy, the enemy must now be internal, lurking everywhere. Without the possibility of the occasional emergency of war, there must be perpetual war against an internal danger." (Milbank, 2009 s.225)
Vidare visar Milbank hur teokratiska uppfattningar om staten inte bara är något som kan spåras i Islam, utan att samma uppfattningar går att finna lika tydligt i västerländska modernitetens syn på statens suveränitet. Här använder sig han mycket av Carl Schmitts politiska tänkande. "The West has invented a secular sphere that is neutral and unmystical: the sphere of a pure balance of power whose control is still nevertheless, in the last analysis, divinely sanctioned." (Milbank 2009, s. 232) Vad detta leder till är att bl.a. krigt i Afganistan blir en symbolisk mothandling som söker att återetablera Amerikanska statens suveränitet (i världsvida perspektiv) efter 9/11 attackens symboliksa nedrivande av den givna världshärskarordningen. "[...] the war aganist terrorism ... [is] an unpremeditated symbolic response to an owerwhelmingly symbolic event." (Milbank 2009, s. 240)
Underliggande i denna artikel ter det sig finnas en diskussion om frihetens natur och dess värde. Vad innebär det för en människa att verkligen vara fri? I Milbanks fall tror jag att det finns en skillnad mellan liberty och freedom. Än så länge vet jag inte vad den är. Bland annat heter nästa artiklar i boken Liberality vs. Liberalism. Undrar ifall det vore värt att läsa den? Malebranche och Cudworth är två filosofer han nämner i samband med kulminationen av hans argumentering, men jag är än så länge inte säker på vad de egentligen tillför diskussionen han för. "Pure liberty is pure power - whose other name is evil." (Milbank, 2009 s. 225) Befrielsen Milbank propagerar sker genom mänsklig (och därför ofullkomlig) imitation av den eviga rättvisans ordning genom att engagera de lokalintegerarade individerna i en gemensam vision och praxis baserad på den bibliska samt Platoniskt-Aristotelianska metafysikens delade arv i judendom, kristendom och islam.
Detta var en kort sammanfattninga av artikelns några huvuddragen. Jag tror jag måste smälta artikeln en stund, och läsa lite mer av Milbank, före jag kan på ett adekvat sätt reflektera vidare över dess innehåll.
Några preliminära frågor väcks dock inom mig: är inte det Milbank efterlyser i sin sammanfattning på s. 240-241 en mänsklig byggnad av teokratiska mått? Är inte detta ännu ett exempel på Bab(b)el? Är Guds rike en faktiskt teokrati i Milbanks tänkande? Skulle inte bygget vara ett infirande av löften genom gudmoligt samarbete, och och inte separat imiterande? Hur skall detta byggande kunna stå för sig själv, är det inte ännu ett slags självhävdat makthus tomt på all verklig teokrati? Det känns så stympat att efter den långa analysen komma tillkorta med ett litet sandslott gjort av mänskligt initiativ från bitar som verkar lite intressanta men dock irrelevanta.
Jag undrar ifall jag egentligen fattar något av det han håller på med?
Han börjar med att fråga varför 9/11 attacken orsakade så stort tumult? Varför var reaktionerna så häftiga? På denna fråga ger han två svar. Det första är att formen av handlandet var ett hot mot den suveräna makten. Det är endast suveräna stater som får döda på det sättet som dådet gav exempel på. Staten är den enda som anses kunna/få döda (krig och dödsstraff). Staten har makt över sina medborgares liv och död, ingen annan (låter inte detta suspekt i era öron?). Då en individ tar makten över någon annans liv genom att döda, så behandlas de som brottslingar och polisen sänds efter dem. Men kan man tala om ett brott i denna storlek av dåd? I dessa mått var akten inte bara ett brottsdåd, utan ett hot mot själva iden av staten. Därför blev motreaktionen så häftig, den suveräna statens planhalva blev invaderat och den suveräna makten blev ifrågasatt.
Det andra svaret är lite mer komplext, men i grund och botten (paradoxalt nog) så gav attacken en möjlighet att åter en gång förstärka den suveräna maktens auktoritet och envälde. Milbank anser att det fanns liksom en slags munterhet i den uppspelta indignationen bland vissa officiella språkrör för staten på grund av den nya möjligheten att återetablera sin makt. "Emergency measures were not really proposed because of the unique character of terrorism, but rather because the perception of a new threat to sovereignty and capital." (Milbank 2009, s. 229) En av de problemen som Milbank pekar på i västmakten är att den inte har substantiella (väsentliga och vikitga, värda namnet) värden. Detta på grund av att det högsta goda är "frihet" som här skall förstås som ett likgiltigt vakum- värde som får sin substans genom inflytande från andra makter (och är därför inte ett värde i sig själv). På detta sätt anser Milbank att staten inte har det som behövs för att i paulinsk mening kunna av kristna förstås som "de rådande makterna" - överhuvuden som är insatta av Gud (jag undrar vilken stat enligt Milbank skulle passa in i denna beskriving?). Bland annat visar Milbank hur detta stämmer genom sättet på vilket "terroristena" i Guantanamo Bay nekas habeas corpus. "Such stark denial of the imago dei for "terrorist suspects" tends to expose the concealed racist basis of the usual talk of "human rights"." (Milbank 2009, s. 228)
Varför är det problematiskt att tala om ett "krig mot terror"? För att det har skett ett kategorimisstag. Krig kan endast utföras av suveräna stater mot andra suveräna stater. Problemet är att "terroristerna" är inga suveräna stater. Att likna terroristerna med sjörövare, vilket har gjorts för att man skall kunna tala om "rättfärdigat krig" (mao. jus ad bellum) mot pirater, kan inte göras på grund av att terroristerna inte utmärks som en specifik, utmärkt grupp. Vidare behandlades piraterna ändå oftast som brottslingar, inte som krigsförbrytare. "Terrorists, by contrast, live like criminals in the pores of society, and cannot be reached by military means. There cannot be a just war against terrorists, because they are neither a sovereign state, nor do they necessarily represent a true rebel cause that will justify talking about civil war in some sense." (Milbank, 2009 s. 239) Orsaken till att man inte kan tala om en ”rebellisk orsak som driver terrorism" (a true rebel cause) är på grund av att terroristerna, enligt Milbank arbetar för att en suverän stat skall etableras.
För att staten skall kunna behålla sin suveränitet behöver den först en semi-rasistisk hållning. Den måste sätta en specifik grupp före andra (definierat genom geografi och historia). För det andra behöver den ett yttre - en potentiell fiende. Globaliseringen dekonsturerar möjligheten av ett yttre på grund av att den placera allting i preiferin genom att ta bort ett geopolitiskt centrum. Allting snurrar inte längre kring oss i väst. Kanske Australien nuförtiden är längst upp på kartan? På grund av annihileringen av det givna geopolitiska centret, blir nu fienden någon som inte kan identifieras som "utanför". Den suveräna makten behöver snabbt hitta någon att "fiendera" för att inte blickarna skall falla på den suveräna makten själv. Introspektion i detta fall vore förödande. Milbank räknar upp en lista av tidigare Amerikanska fienden och hur de har fungerat på detta sätt tidigare. "Without an external enemy, the enemy must now be internal, lurking everywhere. Without the possibility of the occasional emergency of war, there must be perpetual war against an internal danger." (Milbank, 2009 s.225)
Vidare visar Milbank hur teokratiska uppfattningar om staten inte bara är något som kan spåras i Islam, utan att samma uppfattningar går att finna lika tydligt i västerländska modernitetens syn på statens suveränitet. Här använder sig han mycket av Carl Schmitts politiska tänkande. "The West has invented a secular sphere that is neutral and unmystical: the sphere of a pure balance of power whose control is still nevertheless, in the last analysis, divinely sanctioned." (Milbank 2009, s. 232) Vad detta leder till är att bl.a. krigt i Afganistan blir en symbolisk mothandling som söker att återetablera Amerikanska statens suveränitet (i världsvida perspektiv) efter 9/11 attackens symboliksa nedrivande av den givna världshärskarordningen. "[...] the war aganist terrorism ... [is] an unpremeditated symbolic response to an owerwhelmingly symbolic event." (Milbank 2009, s. 240)
Underliggande i denna artikel ter det sig finnas en diskussion om frihetens natur och dess värde. Vad innebär det för en människa att verkligen vara fri? I Milbanks fall tror jag att det finns en skillnad mellan liberty och freedom. Än så länge vet jag inte vad den är. Bland annat heter nästa artiklar i boken Liberality vs. Liberalism. Undrar ifall det vore värt att läsa den? Malebranche och Cudworth är två filosofer han nämner i samband med kulminationen av hans argumentering, men jag är än så länge inte säker på vad de egentligen tillför diskussionen han för. "Pure liberty is pure power - whose other name is evil." (Milbank, 2009 s. 225) Befrielsen Milbank propagerar sker genom mänsklig (och därför ofullkomlig) imitation av den eviga rättvisans ordning genom att engagera de lokalintegerarade individerna i en gemensam vision och praxis baserad på den bibliska samt Platoniskt-Aristotelianska metafysikens delade arv i judendom, kristendom och islam.
Detta var en kort sammanfattninga av artikelns några huvuddragen. Jag tror jag måste smälta artikeln en stund, och läsa lite mer av Milbank, före jag kan på ett adekvat sätt reflektera vidare över dess innehåll.
Några preliminära frågor väcks dock inom mig: är inte det Milbank efterlyser i sin sammanfattning på s. 240-241 en mänsklig byggnad av teokratiska mått? Är inte detta ännu ett exempel på Bab(b)el? Är Guds rike en faktiskt teokrati i Milbanks tänkande? Skulle inte bygget vara ett infirande av löften genom gudmoligt samarbete, och och inte separat imiterande? Hur skall detta byggande kunna stå för sig själv, är det inte ännu ett slags självhävdat makthus tomt på all verklig teokrati? Det känns så stympat att efter den långa analysen komma tillkorta med ett litet sandslott gjort av mänskligt initiativ från bitar som verkar lite intressanta men dock irrelevanta.
Jag undrar ifall jag egentligen fattar något av det han håller på med?
måndag 1 november 2010
The Concise Milbank Dictionary Part 1: Sovereignity, Empire, Capital, and Terror
En liten ordbok som täcker de för mig lite mer ovanliga engelska orden i Milbanks artikel Sovereignity, Empire, Capital, and Terror. Somliga är relevanta för förståelsen av texten, andra är mest bara ... ovanliga. Ordboken jag använt hittas här. Huruvida den är lämplig för detta ändamål kan väl diskuteras. Har inte läst tillräckligt av Milbank ännu för att få en känsla för hans språkanvänding (hur mycket är ordmetaforer?). Längst ner har jag även lagt till lite referensmaterial.
Varsågoda!
Ordbok
Definition of LILT
1: a spirited and usually cheerful song or tune
2: a rhythmical swing, flow, or cadence
3: a springy buoyant movement
Principen är till sitt innehåll central i alla moderna rättsstater. Den formulerades tidigast i Englands Magna Charta. Senare formulerades regeln i exempelvis Polen, nämligen redan 25 april 1425 i akten "Neminem captivabimus nisi iure victum" (Latin: "Vi ska ingen fängsla utan domslut") av kung Wladislaw Jagiello vid riksmötet i Brzesc-Kujawski. Principen är dock mest bekant genom Act of Habeas Corpus, en engelsk lag från 1679 riktad mot godtycklig häktning.
Definition of TAWDRY
: cheap and gaudy in appearance or quality; also : ignoble <a tawdry attempt to smear his opponent>
— taw·dri·ly\-drə-lē\ adverb
— taw·dri·ness\-drē-nəs\ noun
Definition of FEIGNED
1: fictitious
2: not genuine or real
Definition of SUBSUMPTION
: the act or process of subsuming
Definition of SUBSUME
: to include or place within something larger or more comprehensive : encompass as a subordinate or component element <red, green, and yellow are subsumed under the term “color”>
Definition of UNREMITTING
Definition of CONNIVANCE
: the act of conniving; especially : knowledge of and active or passive consent to wrongdoing
Definition of RIFE
1: prevalent especially to an increasing degree <suspicion and cruelty were rife — W. E. B. DuBois>
3: copiously supplied : abounding —usually used with with <rife with rumors>
Definition of MACHIAVELLIAN
1: of or relating to Machiavelli or Machiavellianism
2: suggesting the principles of conduct laid down by Machiavelli; specifically : marked by cunning, duplicity, or bad faith
Definition of ACME
: the highest point or stage; also : one that represents perfection of the thing expressed
Definition of EXPEDIENCY
1: the quality or state of being suited to the end in view : suitability, fitness
3: adherence to expedient means and methods <put more emphasis on expediency than on principle — W. H. Jones>
4: a means of achieving a particular end : expedient
Definition of MALEFACTOR
1: one who commits an offense against the law; especially : felon
2: one who does ill toward another
Definition of CHIASMUS
: an inverted relationship between the syntactic elements of parallel phrases (as in Goldsmith's to stop too fearful, and too faint to go)
Definition of CONJECTURE
1: to arrive at or deduce by conjecture : guess <scientists conjecturing that a disease is caused by a defective gene>
2: to make conjectures as to <conjecture the meaning of a statement>
Definition of COALESCE
1: to grow together
2a : to unite into a whole : fuse <separate townships have coalesced into a single, sprawling colony — Donald Gould> b : to unite for a common end : join forces <people with different points of view coalesce into opposing factions — I. L. Horowitz>
2: to arise from the combination of distinct elements <an organized and a popular resistance immediately coalesced — C. C. Menges>
Definition of TARDY
1: moving slowly : sluggish <the tardy pace at which she was obliged to walk — Charles Dickens>
2: delayed beyond the expected or proper time : late <a tardy arrival>
Definition of CATHARTIC
: of, relating to, or producing catharsis <cathartic drugs> <a cathartic experience>
Definition of PROPENSITY
: an often intense natural inclination or preference
Definition of COW
: to destroy the resolve or courage of ; also : to bring to a state or an action by intimidation —used with into <like too many Asian armies, adept at cowing a population into feeding them — Edward Lansdale>
Definition of CHARY
2: discreetly cautious: as a : hesitant and vigilant about dangers and risks b : slow to grant, accept, or expend <a person very chary of compliments>
Definition of INCULCATE
: to teach and impress by frequent repetitions or admonitions
Appenix 1
Rudyard Kipling: Recessional
God of our fathers, known of old--
Lord of our far-flung battle line
Beneath whose awful hand we hold
Dominion over palm and pine--
Lord God of Hosts, be with us yet,
Lest we forget - lest we forget!
The tumult and the shouting dies;
The captains and the kings depart:
Still stands Thine ancient sacrifice,
An humble and a contrite heart.
Lord God of Hosts, be with us yet,
Lest we forget - lest we forget!
Far-called, our navies melt away;
On dune and headland sinks the fire:
Lo, all our pomp of yesterday
Is one with Nineveh and Tyre!
Judge of the Nations, spare us yet,
Lest we forget - lest we forget!
If, drunk with sight of power, we loose
Wild tongues that have not Thee in awe--
Such boasting as the Gentiles use
Or lesser breeds without the law--
Lord God of Hosts, be with us yet,
Lest we forget - lest we forget!
For heathen heart that puts her trust
In reeking tube and iron shard--
All valiant dust that builds on dust,
And guarding, calls not Thee to guard--
For frantic boast and foolish word,
Thy mercy on Thy people, Lord!
Appendix 2
Habeas Corpus
Lat. "you have the body" Prisoners often seek release by filing a petition for a writ of habeas corpus. A writ of habeas corpus is a judicial mandate to a prison official ordering that an inmate be brought to the court so it can be determined whether or not that person is imprisoned lawfully and whether or not he should be released from custody. A habeas corpus petition is a petition filed with a court by a person who objects to his own or another's detention or imprisonment. The petition must show that the court ordering the detention or imprisonment made a legal or factual error. Habeas corpus petitions are usually filed by persons serving prison sentences. In family law, a parent who has been denied custody of his child by a trial court may file a habeas corpus petition. Also, a party may file a habeas corpus petition if a judge declares her in contempt of court and jails or threatens to jail her.Habeas corpus
Enligt en allmän princip om habeas corpus har varje person som hålls i fängsligt förvar eller som på annat sätt är berövad sin frihet rätt att inom en viss kortare tid få höra anklagelserna mot sig, skälen till frihetsberövandet e.dyl., rätten att bemöta dessa skäl, och att få en domares eller domstols utslag huruvida laga skäl finns till fortsatt frihetsberövande eller om frigivande med eller utan villkor måste ske.Principen är till sitt innehåll central i alla moderna rättsstater. Den formulerades tidigast i Englands Magna Charta. Senare formulerades regeln i exempelvis Polen, nämligen redan 25 april 1425 i akten "Neminem captivabimus nisi iure victum" (Latin: "Vi ska ingen fängsla utan domslut") av kung Wladislaw Jagiello vid riksmötet i Brzesc-Kujawski. Principen är dock mest bekant genom Act of Habeas Corpus, en engelsk lag från 1679 riktad mot godtycklig häktning.
Appendix 3
Appendix 4
le nouveau grand jeu de Kipling = new big game of Kipling (jag kan inte franska, översättning enligt babelfish)
Appendix 5
Blowback is the espionage term for the violent, unintended consequences of a covert operation that are suffered by the civil population of the aggressor government. To the civilians suffering it, the blowback typically manifests itself as “random” acts of political violence without a discernible, direct cause; because the public—in whose name the intelligence agency acted—are ignorant of the effected secret attacks that provoked revenge (counter-attack) against them.[1] Specifically, blowback denotes the resultant, violent consequences—reported as news fact, by domestic and international mass communications media, when the actor intelligence agency hides its responsibility via media manipulation. Generally, blowback loosely denotes every consequence of every aspect of a secret attack operation, thus, it is synonymous with consequence—the attacked victims’ revenge against the civil populace of the aggressor country, because the responsible politico-military leaders are invulnerable.
Appendix 6
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)