Idén är denna: jag läser första sidorna, skippar största delen av artikeln, och läser därefter endast "sammanfattningnen". Om den nu kan kallas sammanfattning? Främst kan det väl liknas vid ett förslag till ett sätt att se Lösningen. Jag antar att det sker en massa viktigt emellan, men det återkommer jag till. Jag ser detta sätt att läsa Milbank på som pusselbits-metoden. Första delen är att vi lägger de bitar vi tror att är hörnbitarna på plats. Andra delen är att vi försöker se vad vi kan tänka oss finna emellan hörnbitarna (efter att ha läst en artikel av honom så kan jag säga att jag inte har en blekblå aning om vad som kommer att finnas emellen dem). Tredje delen är att vi läser resten av bitarna. Fjärde, och viktigaste delen, är att jämföra vad som egentligen fanns mellen hörnbitarna med det vi trodde fanns emellan för att se ifall vi förstått honom. Femte delen blir att se på det "färdiga" pusslet och reflektera över det.
Metoden kan ju verka lite konstlad, konstig och ... onödig. Men jag tror att den på ett eller annat sätt återspeglar min hermeneutiska metod. Det som är skillnaden från mitt vanliga läsande är att jag istället för att läsa "sammanfattningen" oftast antar vad den kommer att vara och har därmed utgått från imaginära hörnbitar (som inte behöver ha något med den faktiska texten att göra). Det jag gör här är helt enkelt att ta er med på en version av Villes interna resa (scary, I know) för att hitta nya sätt att läsa Milbank på. Och förhoppningsvis bättre förstå honom.
För att handgripligen ge ett exempel på denna Villes nylanserade metod, så har jag gjort ett litet pussel åt er.
Välkommen med och pussla!
Del I
Mitt antagnade på basis av tillämpandet av pussel-metodens första del på Milbanks artikel i Stale Expressions - The Management-Shaped Church i boken The Future of Love är att Milbank kritiserar den engelska kyrkan för att ha begått ett kategorimisstag. Det som är heligt måste behandlas i enlighet med dess natur, men på grund av att man inte ansett det som är heligt vara heligt, så har man behandlat det på ett sätt som inte är i enlighet med dess natur. Att inte behandla något i enlighet med dess natur är inte att ta bra hand om det. Att inte behandla något i enlighet med dess natur är att handla kärlekslöst. Ty kärleken söker kunskap för att kunna älska väl. Att älska väl är att veta vad något är och ta bra hand om det. Kyrkan har missförstått vad kyrkan och människan som imago dei är. Därför handlar den kärlekslöst med de människor som är i dess vård. Kyrkan har helt enkelt missförstått vad den är och vad den skall göra.
Del II
Det Milbank kritiserar är desakramentaliseringen av det heliga i kyrkan, personen och relationerna. Själv ser jag att detta är en naturlig progression från upplysningstiden framåt då mekaniseringen och förklarandet av först naturen ledde till ett tilltagande "demysteriering" av hela människans upplevelse. Allt kunde förklaras, och därför även instrumentaliseras. Genom denna process kom så småningom även människan in under samma förklarande lupp och vidare blev det heliga utpressat ur människans erfarenhet (jag vet hur absurt det låter, men häng med en stund på resan). Denna mekanisering är endast ett steg från den redan nämnda instrumentaliseringen vilket i sin tur inte är långt ifrån kommersialiseringen av det tidigare heliga. Om det kan mätas, så kan det ha ett pris. Har det ett pris så kan det hanteras som en vara. En vara är inte helig. En vara kan köpas och säljas, den kan kommodifieras. Problemet är att människorna har blivit "varor" i church-manangement modellen.
Det som sker inom den engelska kyrkan är att man antar modeller från business management och applicerar det på pastorerandet (hur präster agerar ledare inom kyrkan). Milbank kallar detta pastorerandet för "management of the ecclesiastical life." (Milbank 2009, s. 276) När människan som imago dei har blivit sakifierad (dagens nya ord, med annat ord: blivit-gjord-till-sak) så är det fritt fram att manipulera det/henne som vilket annat själlöst material som helst. Eugene Peterson kritiserar church-management praxisen i Nordamerika bland annat på grund av jargongen som kallade personer för "resurser", och därigenom kommodifierar dem. "Management" cannot be ethicized, since the term denotes merely the meaningless but efficient manipulations which are all that is left to do with things once they have been de-sacramentalized." (Milbank 2009, s. 276)
Del III
Or How the Mainstream Protestant Church is Found in the Post-1960s Theologically Liberal "Management Paradigm"
Reformationen var bunden till både begynnande kapitalism och den absoluta statens födelse. Det leder i längden till att protestantismen formas enligt ett mönster som är i enlighet med kapitalismen. "[The] very inner logic of capitalism is genealogically in part a Protestant one." (Milbank 2009, s. 267) De är i grund och botten fenomen som har samma mönster och passar därför väl ihop. Den ena föder den andra som upprätthåller den första som sedan leder till att den andra blir stark och formar den första enligt sin bild. "Christianity is reduced to a readily graspable product: the promise of a mysterious relationshiå with Jesus, the absolute authority of a printed book, the reduction of complex doctrine to formulas about atonement, a single punctual act of faith which i like an absolute banknote, redeemable in eternity." (Milbank 2009, s. 266) Det vikitga är inte längre att människor skall bli Kristuslika, utan att de skall bli "kristna".
"[Capitalism] has hitherto depended on upon a sharp division between the formally free human subject who can produce and exchange, and the inert commodity-object which is simply to be managed and or manipulated." (Milbank 2009, s. 264) Det Milbank anser vara problemet är att modern mainstream protestantism nu har gift sig med det kapitalistiska systemet det var med och fostra, vilket leder till att det som tidigare varit en gemenskap människor blir ett system av varor som kan bytas ut mot varandra. Det som det kapitalistiska systemet inte lyckades med, mao. göra människotransaktioner, har ny kyrkan gjort till sin bravur. "The [capitalistic] system requires an interpersonal struggle to occur, but the oscillation of dramatis personae are sterile so far as it is concerned. There is only one business that can capitalize even this unavoidable point of transitional indifference." (Milbank 2009, s. 265) Och det är enligt Milbank denna moderna mainstream protestantismen. Dock påpekar Milbank att det finns en del av protestantismen som inte köper in i detta system, och det är den utbildade eliten (är det bara jag som ser marxistisk systemtänkande överallt?!). De är på väg mot en annat håll. Protestantismen är alltså delad in i
Det verkar som om Milbank har givit upp hoppet på den stora, av kapitalismen förgiftade protestantiska massan. Han anser att vi inte längre kan tala om en religiös röst i etern. "We can no longer make Chesterton's appeal to authentic common-sense, but instead have to struggle back reflectively to some mode of sanity." (Milbank 2009, s. 270)Det som finns kvar av en tänkande, protestantinsk rörelse är den tidigarenämnda utbildade klicken. För övrigt påpekar han dock att det som sker med dessa tänkade protestanter år att de "återkatoliseras", och vidare att det är just den katolska kyrkan som han ser som det främsta hoppet för Europa. "[...] Catholisism will once more take the leading role in shaping the Europena future - though the big question is, in what way?"
"For if the crucial thing is no longer the gradual inculcation of the habitus of charity, as for a genuine Catholic understanding, but rather the nominal imputed status of "being saved", then logically the task of the Church becomes simply one of mission, narrowly understood as the recruitment of of ever more souls." (Milbank 2009, s. 265) Kärleken blir inte längre en påtaglig, konkret form av handling i en specifik relationell situation som skapats av en specifikt formad karaktär. "Rather, love is sheer subjective gesture towards anything whatsoever." (Milbank 2009, s. 266) Med kärleken som tema har vi kommit till pudelns kärna (kanske?). Som exempel på detta kan vi vi se på Milbanks kritik av nya former av kyrka. Probelemet med de nya uttrycken för t.ex. evangelikala församlingar (läs: "mission-shaped" och "fresh expressions") är enligt Milbank att de inte är kyrka. Dessa uttryck för "kyrka" är till exempel församlingar som byggs på basis av gemensamma hobbyn eller intressen (hos vår folkkyrka kunde man kanske dra en likhet till specialgudstjänster). "The refusal to come out of one self and go to church is simply the refusal of Church per se." (Milbank 2009, s. 271) Vidare visar Milbank hur denna formen av intressebaserad kyrka egenligen är en perversion av vad kyrkan egentligen är. "In all this there lies no new expression of Church, but rather its blasphemous denial. The Church cannot be found amongst the merely like-minded, who associate in order to share a particular taste, hobby, or perversion. It can only be found where many different peoples possessing many different gifts collaborate in order to produce a divine-human community in one specific location." (Milbank 2009, s. 271) Jag anatar att detta är en av orsakerna till varför cyber-kyrkor är en så absurd idé (för att inte tala om dess inkarnationsförnekande karaktär).
Nästa sak Milbank tar upp är plats "specifik location". Vi skall gå till kyrkan. Det är en del av vad det innebär att vara med i gemenskapen som är kärlek - kyrkan. Det är endast geografiskt omfång som är tillräckligt odifferntierat för att agera som basis för en verkligen inklusiv gemenskap. "In a church we come together simply in order to join ourselves to perfected humanity which is transformed through the Incarnation as more than humanity and not in the name of any law, custom or specific tradition. [...] So the point of the Church is the assembly of humanity as such in order that it might govern itself by love." (Milbank 2009, s. 272f)
Mao.
Del IV
Jag är överraskad. Även om det var på ett sätt givet, med tanke på min tidigare läsning av Milbank, att se mycket mer mellan hörnbitarna äv väntat, så är jag ändå positivt överraskad av experimentet. Även om Milbank formulerar sig mycket annorlunda än jag gjorde i del I, så tror jag faktistk att det fanns en hel del gemensamt i föreställningen av texte och hur den förhåller sig till den faktiska texten. Huruvida detta beroe på min tidigare läsning är svårt att säga. Ifall någon annan har läst texten före de läst detta, så skulle jag uppskatta ifall ni kommenterade detta kort.
Likheterna kom fram främst i utgångspunkten att det som orsakat kyrkans förfall till att bli management based är på grund av ett katerogifel. Man har behandlat kyrkan som någonting den inte är, och vidare har detta öätt till att man behandlat männsikor på ett sätt som inte är i enlighet med deras natur. Detta i sin tur leder till en perverison av det som gemenskapen av dessa människor är ämnat att vara (Milbank talar inte så mycket om gemenskapens teleologi, men det gör jag för att lättare kunna kommunisera hur jag förstår honom). Kärleken blir perverterad på grund av att det blir en slag allmän, riktingslös attitud. Kyrkan blir meningslös då den tappar fäste i platsen och människorna. Församlingen blir perverterad då den blir till en intresseklubb istället för att vara en plats dit många olika slags människor kommer tillsammans för formas i kärlek till att bli "ett i Kristus".
Del V
Jag facsineras av Milbank. Han verkar vara en orginell tänkare. Råddig, jo, vilket även leder hos mig till en känsla av att han är inkonsekvent i sitt skrivande, men givande. Vad orsakade denna artikel mig att tänka vidare på? Jo, en hel del saker av vilka jag preenterar några i det som följer. Den första är Augustinus tanke om ordo amoris och dess förhållande till gemenskapen av människor som samlats tillsammans under den ordnande Kärleken. Det andra är tanken om hur viktig skillnande är mellan att göra människor kristna oh göra människor till lärjungar till Kristus. Skillanden mellan ecklesiala förhållningssätt baserade på business management modeller om kvantiet i mostsats till lärjungacentrerade gemenskaper där olika typer av människor kommer samman för att bli lika Jesus tillsammans. Den tredje är vikten av at kyrkan behåller sin förståelse av sig själv som den kosmiska plats där olikheter kommer samman. Det är genom att kyrkan är en enhet av mångfald som den står som ett vittne mot "krafterna i himlarymderna". Den fjärde är vikten av en lokal, en plats. Hur kyrkan är till sin natur inkarnationell och omfattar specifika människor på specifika platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar